måndag 3 oktober 2011
något osynligt
Du vet inte om det, eller så vet du men fortsätter ändå. Vi pratar bekymmerslöst om allt mellan himmel och jord när du inte är där. I samma ögonblick du kliver in genom dörren blir luften tjockare och våra ord når inte fram till varandra. Ibland föreställer jag mig dig som ett av universums svarta hål. Du kan dränera ett helt rum på energi bara genom att visa dig. Vi andra tycker i tysthet att du borde ändra dig men vi vet samtidigt att det aldrig kommer att ske. Till det är du alldeles för omedveten. Jag vet att vi är fega som inte säger något men risken är för stor. Den som öppnar munnen och börjar föra allas vår talan riskerar att bli stucken i ryggen. Så stor är din makt. Vi ler och nöjer oss med att prata när du inte är där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Fint skrivet. Bra! *Gillar!*
Så kan det vara. Att den som försöker göra sig osynlig syns allra mest. Du får fram det bra.
En svår situation för samtliga inblandade.
Målande om hur energikrävande vissa kan vara! Tät text, kompakt av energitjuvande. Jag gillar
Bra skrivet
Känner igen situationen. Från många tillfällen. Du sätter det på pricken.
Vi nöjer oss med att prata när du inte är där. Hur länge till orkar man?
Känner igen och fick ett mindre knivhugg...
Jättebra skrivet. Gillar!
Åh, det är så obehagligt träffande! Du fångar verkligen något här.
Skicka en kommentar