söndag 28 augusti 2011

Om Gud vore konstnär

Om Gud hade varit författare skulle han med all sannolikhet aldrig blivit utgiven vilket, när man studerar hans verk lite närmare, kanske hade varit att föredra. Ett huvudtema som är allt annat än tydligt, en trevande början och ett slut höljt i dunkel är inte precis ett upplägg för en bestseller. Ta sedan karaktärerna, vi matas med en uppsjö av olika individer som verkar göra precis det som faller dem in. Han har helt enkelt tappat greppet om sin story. Varför skulle han annars introducera alla dessa bifigurer som inte gör annat än dör i parti och minut utan att man får veta orsaken. Det pågår mängder av oavslutade historier utan någon röd tråd och ännu till dags dato har jag inte sett skymten av någon huvudperson. Han gjorde ett tafatt försök att placera in en karismatisk karaktär i kapitel 3 men av det blev noll och intet. Korsfäst, död och begraven, sedan dess har man inte sett röken av den så kallade huvudkaraktären. Har man inte vacklat förr i sin tro på Guds förmåga som författare borde man definitivt göra det nu. Historiens längsta cliffhanger som folk i allmänhet verkar ha tröttnat att vänta på.
Som målare är han inte ett dugg bättre.Han använder för stora penslar, skvätter lite här och lite där utan någon som helst plan. Det hade varit bättre om han redan från början bestämt färgskala, storlek på duken och framför allt vilket motiv han önskade. Lager på lager ligger färgen murrig och tjock med övermålade motiv som sedan länge fallit i glömska. Vem vill se en sådan målning? Han gräver en grop åt sig själv när han håller på som han gör. Folk gillar enkelhet, tydliga motiv eller åtminstone fina färger att titta på. Jag vet inte om han är medveten om det men hans popularitet har minskat drastiskt och lämnat fältet fritt för mindre nogräknade konstnärer. Han kanske har fått storhetsvansinne, ingen ovanlig åkomma bland konstnärer har jag förstått. Någon borde i vilket fall som helst ta upp saken med honom innan både hans målningar och böcker bränns på bål, sådana tendenser finns redan. Nåväl, jag är inte den som ska klaga, jag har i alla fall jobb tack vare hans trevande försök i konstens inte alltid så underbara värld, dags att öppna butiken för dagen.

10 kommentarer:

Dakota Quinn Diamond sa...

Intressanta tankar och väldigt fint gestaltat! Bravo! :)

disco sa...

Haha bra .
Men kan inte du ta det med han så slipper jag.
För tanken om han finns där? Känns ju jobbigt att bråka med han/hon då.

Anitha Östlund Meijer sa...

Ha, ha superbra. Elegant skrivet, och roligt dessutom

Charlotta sa...

Haha, härligt humoristiskt om ett allvarligt ämne. Många har ju genom tiderna utnyttjat hans verk och spunnit egna berättelser utifrån de plottringa intrigstarter han klottrat ner. ;)

marmoria sa...

Fniss. Genialiskt. Trögtänkt idag - fattar inte vem jagberättaren är.

foxy sa...

du är bara en sååå underbar författare

Berit sa...

Dagens bokanmelding, og terningkast 1 kanskje!
Velskrevet:)

marie ettanbo sa...

;) vilken recension!

Marie sa...

Gillar verkligen stycket om målandet, även om jag inte riktigt förstår vad "målningarna" syftar på. Men jag tycker om otydligheten också!

Mika sa...

Bravo! Det här skulle kunna vara inledningen till en bok som jag gärna skulle läsa! Att börja en människas existens i det perspektivet... Nu menar jag inte att den håller precis som den är. Den är fantastisk precis som den är... men oj! Vad många bilder den satte i mitt huvud... en person som öppnar en butik i ett virr varr av människor och händelser. Alla springandes åt varsitt håll. Utan logik och utan sans... och så denne någon som helt lugnt iakttar denna klump av slump artade händelser.
Får man be om fortsättning?