Du sitter som en mörk fläck i mitt öga, omöjlig att bli av med, om jag nu skulle vilja det. Jag är din väg ut ur mörkret, genom mig tillåts du se dagen därute. Vi samtalar ändå ibland om saker vi ser, om saker vi gör. Du har varit noga med att poängtera att vi måste dela allt, men jag gillar inte allt du gör genom mig. När du är elak mot mina syskon skäller jag på dig men du skrattar bara och säger att jag inte kan göra någonting åt det. Jag tycker mycket om mina syskon och går du över gränsen har jag kommit på ett sätt att stoppa dig, trots att du är min vän.
"Din djävla idiot, se nu vad du gjorde med mina läxpapper."
"Det var inte jag, det var Agnes, jag har talat om för henne att hon inte får göra så."
"Nu får du väl för fan sluta att skylla ifrån dig på den där djävla Agnes, tror du att jag är dum i huvudet eller?"
Jag tystnar eftersom allt jag säger från och med nu kommer att feltolkas. När Agnes höjer min hand och slår ett knytnävsslag rakt i ansiktet på min syster bestämmer jag mig. Hela vägen uppför trappan hör jag jämmerlåten från vardagsrummet där min syster ylar av smärta.
Den kalla luften är frisk mot huden och ett lätt duggregn sköljer mitt ansikte när jag öppnar fönstret. Innan Agnes förstår vad som kommer att hända har jag redan hoppat.
"Jag varnade dig", viskar jag innan jag slår i asfalten på garageuppfarten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Övertygande! Jag kommer att tänka på slutet av Fight Club.
mmm inte alla kompisar är där för att vara bra fast jag inbillar mig att något syfte i dessa kompisar är en kanal ut
JIsus vilken rysare.
Apropå övernaturligt så har jag ett litet tips.
Gå in på www.tidningennara.se så får du läsa om fler som varit med om det som vi har.
Jag har skrivit lite på sidan och tycker att det är en intressant sida.
Själv har jag varit med om alltför många saker för att INTE tro. Jag har t.o.m skrivit om det i min bok TRE ÄNGLAR.
Skicka en kommentar