Trötthet. Förut kunde han peka på sin kropp och tala om var den kom ifrån. Alla undrade och han berättade. Det gjorde han inte längre. Hans nya liv hade satt munkavel på honom, tagit ifrån honom rätten att klaga.
Tacksamhet. Det nya ordet i hans liv som alla drog ur honom som trasorna ur en trollkarlshatt. Allt han kände var skuld men ingen ville se. En främmande planet i hans universum som landat med hjälp av en kapsel fylld av is.
Någon dog för hans skull. Så var det inte men det var så han såg det. Spridd likt frömjöl för vinden, en färdigskuren tårta där bitarna lottades ut. Han hade tagit emot sin bit och ätit under tystnad.
Nu var han tvungen att leva vidare med fler än sina egna minnen. Minnen som han inte visste något om, som han gång på gång fantiserade fram i en ändlös rad av kombinationer. Det var hans trötthet nu, en trötthet ingen ville veta av.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Så många fina ord du lyckats få med i så kort text.
Jag har en tendens att alltid ha för lång text, men det är mina fingrar som dansar över tangenterna och min vilja styrs av fantasifiguren som sitter på min högra axel.
En härlig prosa, med en abstrakt ton, jag förstår men förstår ändå inte. Får mig att associera till Gunnar Ekelöf
Frågan är när jag skriver den här typen av texter, om ni vill veta vad jag har i mina tankar eller om ni vill fantisera fritt runt texten? Texten blir ju naturligtvis tydligare om det verkliga ämnet avslöjas men tar också bort era möjligheter till egna tolkningar.
Jag är som bekant (?) konkret och road av fakta. När jag läser en sådan här text så känner jag att jag vill veta vad som faktiskt hänt. Å andra sidan är det säkert bra för mig att försöka tänka lite på egen hand också. :) Tänker man sig din text som en del av en längre text, kanske en inledning, så håller den, eftersom jag som läsare tror att jag kommer att få svar senare. Den är suggestiv och innehåller en del bra liknelser.
Om vi känner varandra? Nej, det gör vi nog inte. Men jag bor i Jönköpings län, därav mina GGVV-vibbar häromdagen.
HEJ vill först passa på att tacka för stödet tar inte illa vid mig av någon som inte ger sig till känna. tack
jag ser en ny sida av dig eller har jag fel? Gillar de fria i texten (min frihet i din text) om du fattar va jag menar
just den här sorten med ovissheten och fantasi flödet gillar jag dessutom som du kanske anat har jag en sorgsen ton som liksom tilltalar mig eller jag gillar den lite sorgsna tonen det vemodiga gud vad jag krånglar till det ser tack i alla fall
Det var en vacker text och den har ett eget flyt. Men jag behöver få "bilden" för att kunna tillgodogöra mig den här typen av texter. Ett förslag är ju att du skriver en förklaring i den första kommentaren till din egen text så kan jag och mina likar tjuvkika. Andra njuter ju av den text som du har skrivit och behöver inte få "bilden".
Tack för din kommentar på min text i går. Du har helt rätt. Tack för att vi har varandra på bloggen. Sådana här ovanor är svårt att se själv.
Jag tycker oftast det ger en extra dimension till texten om man får tolka lite själv. Handlar den om en något som mottagit ett organ?
Dock är kul med ett "facit" och Anns förslag med att du skriver en förklaring i första kommentaren är inte dumt.
Nu har du hållit så hög klass så länge at tjag tänkte börja "prenumerera" på din blogg. Ha en bra dag!
Gunnar Ekelöf, det tycker jag var ett ypperligt förslag på vem man kan associera till när man läser dina texter. Du vet ju att jag tycker att det du skriver är strålande bra. Du har ju ett fantastiskt språk, jag behöver väl inte tjata om det mer. Det jag inte har sagt är att du är en mästare (liksom G Ekelöf) på abstraktioner. Däremot har jag kanske svårt att tänka mig en roman i den här formen. Jag är svag för det som ger mig möjlighet att identfiera mig. Men, mästerligt som vanligt! Cissi
"Hans nya liv hade lagt munkavel, tagit från honom rätten att klaga" -vilken innehållsrik mening! Jag både beundrar och avundas dig konsten att uttrycka så mkt med så få ord. Dit kommer jag nog aldrig, känns det som ...
PS Vet vem du är nu -har googlat din barnbok. Vad blygsam du är; du är ju utgiven sedan 2006. Grattis! Har du inte funderat på en uppföljare med samma bok-karaktärer, det låter som ett spännande par!
Gillar dina ord och behöver inte nödvändigtvis få någon faktainformation. Det känns bara skönt att kunna reflektera över ett öde som får mig att ödmjukt uppskatta livet.
Skicka en kommentar