Kvadratisk, grå och nästan alltid stängd. Med ren viljekraft försökte han förmå tiden att stanna. Blickarna dem emellan var skygga, som om närheten till döden gjort dem stumma. Kanske för att han inte ville se sig själv i deras glansiga ögonvitor. Det fanns ingenting kvar av dem, som tomma skal satt de fjäderlätta med ryggen mot tegelväggen.
Metall. Skärande och slamrande i hans domnade själ såg han ljuset slå hål på dörren. Döden skymde för ett ögonblick och log med gulnade tänder.
Han flög med hjälp av svarta korpar som bar hans kropp mot det slutliga målet. En sista kraftansträngning att med rak rygg stå utan stöd. Länge hade han sett döden komma och gå men när det nu var hans tur vägrades han denna sista gest. Metall, återigen metall som små vattendroppar i ett duggregn men han visste att det annalkande ovädret snart skulle vara över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag får två olika förnimmelser att din berättelse antingen handlar om någon som varit dödssjuk länge och svävat mellan liv och död, eller om någon "on death row". Mycket bra iaf.
Ja, säkert är det så att luften har gått ur ballongen, den har skrumpnat ihop för idag ;-).
Är inne på samma väg som Ethel, din text går att se och tolka på många vis. Min tolkning som jag valde att se den (efter att ha läst den om och om igen, säkert fem gånger ;-))var en sjuk människa, som länge kämpat mot döden för att få "tid" till att se/ransaka/be om förlåtelse för att kunna känna sig lugn vid att kunna gå vidare. Med vetskap om att komma till ett bättre ställe.
*Skratt* Så skönt att du fortfarande är den samme som innan du läste min text. Tänk om jag gjort dig till våldtäcksman! Hu och tänk så många våldtäckskvinnor jag i så fall skapat. Jag är glad för ditt stöd och faktisk mycket glad över att få en mans kommentat på min lilla erotiska (i alla fall enligt mig) berättelse. Jag hoppas nu verkligen inte att Ann slutar med puffarna den 7/12 för detta. Det gör mig så ledsen att jag ställt till det. Men själv så tycker jag att bara afftonbladets sida är mer farlig för mindreåriga än min.
Kram på dig!
Det här var en fantasieggande text som lämnar läsaren ensam på något sätt. Ensam med sin tolkning, ensam i den fantasivärld han/hon lever i. Dubbla bottnar. Intelligent skrivet och med språklig elegans. Cissi
Jättefin text!
gillar ju dina texter och denna särskilt även innan vet jag ju på något sätt att vi kanske inte tänker lika eller gör vi kanske det dina ord ger mig tankar och berör även om jag klurar en del denna gillade jag skarpt för mig handlade det lite om att våga släppa taget göra sig ren på nått konstigt sätt men jag kan ju vara ute och snurra igen
Skicka en kommentar