onsdag 5 oktober 2011

strukturera

Musik är för dem som lyssnar oftast en känslomässig företeelse. För oss som står på scen är det något helt annat.
Stryka scenkläder, eventuellt byta skinn på trummorna, ladda stickbagen med fräscha stockar, metronom, hörsnäckor, packa trummor, noter, kläder och toalettartiklar.
Hämta släp vid elvatiden på förmiddagen, hem och packa i trummorna innan samlingen vid replokalen. Packa PA, mickar, förstärkare, syntar, gitarrer, ljusrigg, backdrop, extra kablar och förlängningssladdar tillsammans med de andra i bandet.
Köra till spelplatsen som av någon anledning alltid ligger mitt ute i skogen utan mobiltäckning. Nu gäller det att ta sig in på spelplatsen som trots försäkringar om motsatsen visar sig vara låst. Efter att ha kopplat bort släpet åker vi två kilometer in till byn och får tag på en redan halvpackad medelålders man som efter lite övertalning till sist förstår att det faktiskt är bröllopsfestens band som står utanför hans dörr. När vi väl är inne i lokalen är scenen vi ska spela på alldeles för liten och det saknas minst två eluttag.
Vi packar upp och tränger ihop oss så gott det går, idag blir det inget scenuttryck att tala om, ström tas från köket via en lång förlängning. Soundcheck vid klockan två och rep på de låtar som brudparet önskat som inte fanns på repetoaren förut. Klockan fyra måste vi vara ute ur lokalen då hela följet kommer för att äta middag. Ett skrymsle på två gånger två meter utanför köket blir vårt härbärge tills dansen ska börja. Klockan nio var det sagt men klockan blir tio innan vi kommer igång. Alkoholstinna gäster som gråtmilda ska hålla tal tenderar att bli både otydliga och långdragna. När klockan är ett på natten ska dansen sluta men när övertalningen börjar övergå i hot spelar vi fram till två.
Vi packar ihop våra instrument, åker hem och lastar ur. Jag lämnar släpet vid macken klockan halv fem på morgonen, ettusenfemhundra kronor rikare, men trött för dubbelt belopp. Klockan halv sex har jag varvat ner och går och lägger mig. Trummorna får stå ouppackade tills nästa dag.
Musik ska byggas utav glädje, men för vem?

8 kommentarer:

Anitha Östlund Meijer sa...

Puh! Nä jag är inte avundsjuk. Tacka vet jag en skön skrivardag i tystnad.
När jag sjöng var det största ögonblicket då publiken lyssnade

Pia sa...

Intressant läsning. Gillar din text jättemycket.

Marica sa...

Aha, bra! Snacka om struktur.
Gillar slutknorren

marmoria sa...

Det är väl känt att många behandlar konstnärligt utövande typer som om de ska tycka att det är idel lustfyllt att hålla på och knappt ta betalt. Och många av de utövande beter sig som om det vore en plikt att uppträda. Bra text!

Kalle Byx sa...

Härlig slutknorr på intressant text.

http://tittelina.blogspot.com sa...

Så tjusningen försvinner alltså :-)? Ja, kul att läsa.

Ulla Berglund sa...

Ja. Man ska bara vara där till allas förväntningar. Får vara glad om åtminstone en person lyssnar till musiken!

disco sa...

ja jättebra.
Intressant text.

Vilka spelar du med då?