lära sig räkna

Hon fattade verkligen inte vad mamma menade. Det värsta var att när hon blev osäker såg mamma så där arg ut i ansiktet som hon brukade göra när Malin gjort något dumt. Då blev det ännu värre, alla tankarna bara snurrade runt där inne i skallen.
"Men tänk nu, snälla lilla gumman, så svårt kan det väl inte vara. Om du har fyra bollar och får fem bollar till, hur många har du då sammanlagt?"
Malin tänkte på alla bollarna och undrade plötsligt vilken färg de hade, om de var lika stora och om de var gjorda i plast eller var så där fina som bollarna på fotbollsträningen. En sådan skulle hon önska sig när hon fyllde år, det hade hon bestämt sedan länge.
"Nå, hur många?", undrade mamma irriterat.
"Det är inget roligt när du bara blir arg hela tiden, jag vill leka istället."
"Det blir ingen lek förrän vi har klarat av räkningen, bara så att du vet det."
Malin suckade tungt. Det var mycket lättare i skolan när man fick vara ifred. Att skriva talen i böckerna var inga som helst problem men så fort någon frågade henne blev hon alldeles tom i skallen. Hon fattade inte varför det skulle vara så himla bråttom hela tiden, när hon precis fått tag i siffrorna och såg dem framför sig avbröt alltid någon så allting blev en enda röra igen och hon fick börja om. Då var det mycket roligare att rita och måla, där fick man göra lite som man ville. Malin lade ner huvudet på bordet och började fantisera om allt kul hon skulle rita sedan, en grön björn med långkalsonger och höghatt, en prinsessa på motorcykel med tända tomtebloss i avgasrören, fyra pingviner som drog en isbjörn på en kälke i öknen, en hel skock med fåglar som...
"Jag ger upp", sade mamma och suckade samtidigt som hon skakade på huvudet. "vad ska det bli av dig egentligen."