Utan förmågan att härma hade människan för länge sedan varit utdöd. Alla andra djur också för den delen. Genom att observera, lyssna och ta efter lär vi oss själva att leva.
Meningen är nog att vi så småningom ska utveckla vår egen individ med hjälp av alla härmövningar vi gått igenom. En del har svårare än andra att plocka sin egen bukett av egenskaper som gör att vi blir egna personligheter. Hur många gånger har man inte hört syskon skrika "djävla härmapa" till varandra i frustration över att inte få vara ensam om en sak? Hur många gånger har man som förälder i de lägena talat om att det är en bra egenskap att härma?
Vi förväntas vara individualister som hittar egna vägar, som uppfinner nya saker, som klarar sig själva och inte sneglar på grannen. Tyvärr är vi nog egentligen byggda för att vara precis tvärtom, vi är byggda för att leva som härmapor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Så sant som det är skrivet...även om jag alltid jobbat på att INTE vara som andra.
Bra text, precis som jag tycker. Livet går ut på att härmas. Ta lite här och där och gör till eget, som andra kan härma.
Jag håller med dig! Bra skrivet, tack för att jag fick läsa! Jag har skrivit något liknande på min egen blogg idag. :-)
Skicka en kommentar