skriv en text innehållande orden tunnel,akut och poäng

Jag skriver namnet långsamt med en eftertänksamhet som för att smaka på det. Är det hon som är min nästa kärlek. Det går inte att veta, inte nu, inte ännu.

Precis som när jag plockade upp en plånbok i cykeltunneln och trodde jag blivit rik. Den var tjock och trind som en välgödd gris men visade sig bara innehålla kvitton, minneslappar och annat skräp. Tur var väl det, jag skulle i vilket fall som helst lämnat in den till polisen, ärlighet varar längst men man blir inte fet av det.

Inte för att läget är akut på något sätt, mitt liv är fyllt av saker jag tycker om och kanske skulle riktig kärlek ställa till det. Kan man vänja sig vid ett liv man egentligen inte tycker om? Själva poängen med livet är väl närheten till andra människor, eller?

Jag vet ju att ni finns där någonstans bakom era skärmar men ni är ändå gömda, osedda. Ni målar bilder av ord som får mig att tro på er, att jag känner er. Människan ÄR genom sin tanke, men tankar som formas helt på egen hand, utan motstånd av andra, riskerar att villa bort sig.

Vem är hon som ska ge mina tankar riktning, ett större mål än att ge mig själv tillfällig njutning över en fras? Vem är hon som fångar mina förlupna ord i luften och ger dem tillbaka med en ny mening?

Kanske får jag aldrig veta.