abdikera

En dumhet för mycket blev det allt visst
Kungen själv tyckte att det var trist
Inte trodde han att folket sig brydde
De brukade springa för allt som de skydde

Att sätta små kulor i huvud och kropp
Ville de verkligen för det sätta stopp
De flesta som dog var ju fattiga bönder
Vad gjorde det om man slog dem samman och sönder

Mitt i hans tankar det väsnas på gården
Ett kik genom fönstret, där står hela horden
Med enkla små vapen de hittat sitt mod
Nu har de kommit för att få kungens blod

Kungen skriker gällt på sina vakter
Men de har dragit till andra trakter
Ensam och rädd nu kungen darrar
Detta är en storm som ej bedarrar

Att smaka på sin egen medicin
Fick kungen att göra mången min
Innan själ och kropp blev svag
Och han tog sitt sista andetag