En plantering

"Hennes föräldrar odlar potatis på toaletten, det har min syrra sagt", sade Maggan med näsan i vädret.
Ingen av de andra vågade säga emot, om Maggan sade det var det säkert sant. Det var i alla fall bättre att hålla med än att riskera bli utanför gänget. Och den där grekungen ville man väl inte vara med ändå. Hon luktade alltid så konstigt.

De brukade gå omkring i hyreshusen och lukta utanför dörrarna för att se om det bodde greker där, det räckte med en sniff i brevinkastet. Vitlöksdoften fick ögonen att tåras. Deras kläder var konstiga också, alla tanter gick omkring i svarta kläder med lika svarta sjalar om huvudet. Maggan sade att de liknade Spökplumpen allihop och det gjorde de.

Kristina stod ensam utanför huset när hon närmade sig tillsammans med sin bror. Igår hade han haft långt svart hår, idag var han renrakad och såg inte klok ut, tyckte hon. Mamma sade att hon inte begrep varför de ville att deras pojkar skulle se ut som straffångar från Sibirien.
"Hej, vad gör du, ska vi va`", frågade Noumi blygt efter det att hennes bror knuffat henne i ryggen.
Kristina visste inte vad hon skulle säga. Vågade hon säga ja, vad skulle de andra i gänget tycka om det? Hon bestämde sig för att strunta i dem. Skulle hon vara alldeles ärlig tyckte hon att Noumi såg ganska snäll ut.
"Visst", sade hon och nickade.
Noumis bror vände om med ett leende i mungipan och lämnade dem ensamma.