något trasigt

Han föreställde sig det som ett antal kablar som kapats av och lämnats med sina stumpar hängande i tomma intet. Kanske berodde det på att han hela sitt liv arbetat som elektriker och därför sett dessa skåp med virrvarret av trådar så ofta att inga andra bilder fanns att tillgå. Nu handlade det dock inte om ett elskåp som han kunde fixa med skruvmejsel och avbitartång.

Det värsta var frustrationen över att inte bli åtlydd. Glaset med den röda saften stod på bordet bredvid sängen och han kände sig törstig. Trots den enorma viljeansträngningen darrade bara armen en aning utan att röra sig i den önskvärda riktningen. När han så gav upp for armen ut i en plötslig rörelse och rev ner glaset med en ljudlig krasch.

Vad var meningen med att de fick liv i honom igen? Skulle han genomleva resten av sina dagar på det här viset, då kunde det lika gärna kvitta. Inte kunde han slänga iväg några dräpande kommentarer till de klämkäcka systrarna heller som med sina glada tillrop tycktes tro att de hade hand om en nöjespark. Nog förstod han att de försökte ingjuta hopp i honom men effekten blev snarast den motsatta. Nej, han ville nog lämna det här livet nu, men inte ens det skulle han klara utan hjälp.