något klibbigt

När han såg fröken närma sig fanns ingen tid att smyga ner klubban i bänken igen. Enda utvägen var att trycka ner den i bakfickan på La-Paz jeansen. Som tur var hade han inte kommit in till salmiakpulvret.
"Hur går det" frågade fröken och lutade sig över honom.
"Det går bra", sade han fast han knappt kom ihåg vad han skulle göra. Han ville bara bli av med henne, mest för att hon luktade svett.
"Du har ju knappt skrivit några stora S alls", klagade hon när hon såg den nästintill tomma sidan, "och vad är det för bruna fläckar i boken?"
Han ryckte på axlarna eftersom han först nu såg de skitiga fingeravtrycken i boken.
"Gå genast ut och tvätta dina händer."
Fröken pekade med hela armen mot dörren så den mörka fläcken i armhålan blev synlig. Han tyckte det var äckligt.

Han låste dörren till toaletten och tänkte passa på att äta färdigt klubban under tiden han tvättade sina händer. Det var lättare sagt än gjort. Klubban hade fullständigt klibbat fast i byxfickan och hur han än drog i den ville den inte lossna. Han var tvungen att ta av sig sina byxor och vända ut och in på fickan. Med lite lirkande lossnade den men nu var den alldeles full med jeansludd. Lite varmvatten kanske skulle kunna få den ren, han tänkte absolut inte slänga den. Han hade fått den av Roland för att han vann över honom i brottningen på skolgården.

"Vad gör du därinne egentligen?"
Fröken bankade på dörren och lät sträng på rösten. Vad skulle han säga? Det var nog lika bra att han höll tyst så kanske hon gav sig iväg igen. Efter ytterligare ett par knackningar på dörren hörde han hennes hårda klackar försvinna bort. Bra, då kunde han koncentrera sig på att få klubban ren.

Han hade precis stoppat klubban i munnen när han hörde hur det rasslade i låset till toaletten. Som tur var hade han låst dörren ordentligt. Plötsligt slogs dörren upp på vid gavel utan förvarning. Fröken och vaktmästaren tittade strängt på honom där han stod i bara kalsongerna med klubban i munnen.
"Vi trodde att något allvarligt hade hänt eftersom du inte svarade", sade fröken bistert.
Bakom dem hade hela klassen samlats och han hörde hur de började fnissa.
"Gå in i klassrummet igen", röt hon till klassen men skadan var redan skedd.
Resten av terminen skulle bli ett helvete, det förstod han.