Ett skälvande ögonblick innan allt somnar in.
En blick som öppnar hela himlavalvet
Du darrar av iskylan som rinner längs marken
Naken står du inför mig, jag ser dig
En vindil kyler din nacke, knottrar din hud
Kalla tårar målar dina kinder
Du måste gå nu, jag släpper din hand
Motvilligt ser jag frosten bära dig
Förnimmer en suck av evig sorg
Men vet likväl att den falnar
När värmen tinar din frusna själ
Växer åter bladen på din nakna stam
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Vackert beskrivet den sorgsna stunden av farväl....
Jag gillar första stycket, blicken som öppnar himlavalvet, men har lite svårare för det sista partiet, det blir lite plattare än inledningen.
Jag får lite vispopkänsla på texten. Vet inte vad du känner för den, men det var min spontana reaktion.
Berörs mycket av det skälvande ögonblicket och den förnimbara sucken. Avskedsstämningen.
Blev jätteglad att se att du puffar igen. Nu ska jag kika bakåt lite :)
Låttext?
Vinter känsla bra text.
Giffarna missade kvalet till allsvenskan idag.
Fotbollsnörd javisst :)
Vemodigt vackert och rytmiskt.
Det bidde en fin dikt.
Såg på någon annans sida att du tänkte göra något mer seriöst av Pojken i brunnen. Ser fram emot att få läsa hela boken när den kommer ut. De puffarna var ruskigt bra och otäcka! Minns dem väl! :)
Skicka en kommentar