Fullt koncentrerad med en likadan keps på huvudet som farfar stod hon böjd framåt över hålet i marken. Dagen var ännu knappt påbörjad och därinne i skogsdungen bakom huset rådde ett trolskt dunkel. Ormbunkarna droppade av dagg och det våta gräset kittlade henne på de bara benen. Tystnaden låg som en fuktig filt över dem och den bröts bara vid de tillfällen då farfar tog ett nytt tag med spaden.
"Jag tror det är för torrt i marken", sade han efter att ett stort stycke jord återigen vänts åt sidan.
Magdalena vägrade tro att de inte skulle hitta någon mask och koncentrerade sig så ögonen blev dubbelt så stora. De hade förberett en glasburk med lite löv och jord i botten och där var det meningen att alla maskarna skulle bo tills de blev agn ute vid sjön. Itsmahoa, farfars katt, kom smygande genom det höga gräset och jamade svagt, som om också han respekterade den tidiga morgonens tystnad. Eller så ville han se hur arbetet fortskred, han var ju ändå den som skulle få ta del av dagens fångst i sista änden. Magdalena strök katten över ryggen.
"Om inte vi kan åka och fiska får ju inte Itsmahoa någon mat", sade hon med en sorgsen ton i rösten.
"Vi ger väl inte upp än, eller", sade farfar och vände ännu en tuva.
Magdalena hade plockat upp mängder av små pinnar och rötter i tron att det var mask och hon började misströsta att de någonsin skulle kunna ge sig ut. Det var inte fisket i sig som lockade, även om hon tyckte om känslan när flötet sjönk under ytan och motståndet i spöet när hon lyfte fångsten mot ytan. Det var mer att få vara ensam med farfar i båten, alla hans historier om när han var liten, hans skratt, att sitta tyst bredvid honom och se fåglarna flyga tätt över ytan.
"Ser du, där är en", sade farfar och pekade.
Magdalena nöp med fingrarna om masken och drog ut den innan den försvann igen. Hon log med hela ansiktet när hon lade ner masken i burken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Fint. Är dock inte helt tillfreds med tystnaden som en varm filt.
Du har rätt, ändrar det till fuktig istället.
En fin barndomsskildring. Jag tror du känner det själv, utan att jag radar upp detaljer. Gillar namnet på katten. Utspelas det hela i Finland, eller är det någon som kommit från Finland till Sverige och döpt en katt? Du kanske inte alls haft någon tanke med kattnamnet, men det väcker min fantasi och nyfikenhet. Jag tycker inte att du ska ändra något i din text för att förklara kattnamnet för mig, vill bara att du ska veta att jag gillar det.
Fin skildring, kände morgonens tystnad och naturens uppvaknande och flickans kärlek till farfar.
Kärleksfull barndomsskildring. Fint.
Underbar...
Texten bär fram barndomsminnen som lagts längst bak i hjärnbarken.
Känner också ett lugn och en frid i din text. Även jag får barndomsminnen av morgondagg och daggmask, som jag sedan aldrig ville använda då jag tyckte det var djurplågeri....så jag fiskade en period utan både krok och agn...
Som vanligt ett bildspråk som förflyttar mig till den plats/situation du berättar om.
Väldigt beskrivande och fint.
Å, deras likadana kepsar! Ett utsnitt i tiden, en fin berättelse.
Tycker verkligen om vilken varm känsla du förmedlar.
ps min text idag var riktig ordbajseri var riktigt irriterad , känns bättre nu efter din text :)
Fin känslofylld berättelse utan att vara "kletig". Gillar kattnamnet.
Skicka en kommentar