Vilsen liten och rädd står jag blickstilla
Rör jag mig faller världen samman
Skriker efter kärlek, närhet, ett ord
Betyder jag något för dig, varför
Stilla väntar jag på ett svar
Under tiden går folk förbi
Fullt upp med sina egna liv
Jag är ett rundningsmärke, en slocknad fyr
Gå vidare, vart då, hur, inte ensam
Med dig vill jag gå, i mörker
Mot ljuset, bekräftad och älskad
Min gåva till dig är jag
Montera inte ner mig, avslutad
Våga se, ta ett ärligt steg i dig själv
Jag står fortfarande kvar för din skull
Fast förankrad, fast besluten att ge
Innan glädjen får oss kommer sorg
Över allt som inte är sagt, inte gjort
Kryp in i mig och ge mig alla dina tankar
Jag lovar att hitta en väg ut
Långt därborta lyser äkta kärlek
Den är till för de som vågar
Stilla står jag och väntar dig
Följer du med, eller stannar du
Ditt val
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hela tiden som jag läser hör jag en melodi i mig. Är det här en sångtext? Annars skulle den göra sig bra som en sådan tror jag.
Jag håller inte alls med att det inte var en klockren på dagens tema.
Nog såg du ut som en installation i det jag såg.
Tycket mycket om passagen "jag är ett rundningsmärke, en slocknad fyr". Jag vill sno det uttrycket.
Håller med Razaha, hela andra stycket/versen, även andra meningar härleder till ordet installation. Själv gillar jag när man utelämnar ordet. Fin dikt med många fina meningar fulla av stora ord som betyder mycket för oss alla. :)
Versen som börjar med
"Montera inte ner mig, avslutad"
är så bedjande och utlämnande men ändå full av beslutsamhet. Tyckte om din text.
Smärtsamt och stilfullt. Gillar även jag liknelsen med den slocknade fyren.
Tycker speciellt om stycket med "kryp in i mig.... jag lovar att hitta en väg ut..." Vill nära men inte kväva, känns det som. Bra!
Skicka en kommentar