Svarta regnvåta moln tynger mitt hjärta
Vinden river stora hål i min själ
Min andning är snabb och grund
I väntan på den förlösande gråten
Dagen är svart som natten
Sanning förvandlad till lögn
Allt som gavs togs mångfalt tillbaka
Kvar finns bara en lerig fåra
Inget oväder varar för evigt
Jag ska se solen igen
Le och skratta av lycka
Tack vare mig själv, ingen annan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hoppfull målande text.
Ang. din kommentar...ha, ha...i första texten jag skrev att jag bad om en macka i första utkastet, men ändrade det för att göra det mer dramatiskt. dess värre glömde jag bort att jag ändrat.
Förlösande med den positiva vändningen i slutet. Bra!
Gillar "inget oväder är för evigt". Annars tycker jag att man får känslan av ett stort svek....
Jag undrar om det var den förlösande gråten som skapade den leriga fåran. Vackert i alla fall!
Allt som gavs togs mångfalt tillbaka = tjusigt.
Skönt härligt slut.
Skicka en kommentar