ett tillslag

Mor stod vid diskbänken och pressade sina händer hårt mot den rostfria ytan. Jonas stod bakom henne och tittade ut på gårdsplanen genom köksfönstret. Från sin plats såg han inte mors tårar men det svaga snyftandet förrådde henne.
"Varför", viskade hon tyst.
Far stod ute på gården tillsammans med ett par poliser. Framför dem på gräsmattan låg Sara, livlös. Brunnen låg öppen med locket strax bredvid. Det svarta hålet i marken var en pupill som stirrade rakt in i Jonas själ och han betvingade en impuls att blunda. Trots avståndet hördes fars ilskna röst genom det stängda fönstret. En av poliserna fick far att lägga händerna på ryggen för att därefter sätta handklovar på honom.

"Så, jag förstår att det är svårt men ni måste ändå försöka ta er samman", sade polisen till mor när de satt ensamma i köket, "er man påstår att han är oskyldig men bevisen är ju entydiga."
Jonas stod med örat tryckt mot dörren inne i sängkammaren för att kunna höra vad som sades i köket. Saras ena vita sko hittade de under ett par gamla mattor på höskullen och hennes hårtofs låg instoppad längst in i en byrålåda bland fars underkläder.
"Jag vet inte", sade mor, "jag vet inte vad som har hänt, men han har inte mördat någon."
"Hur förklarar ni annars att flickstackaren hittas på botten av brunnen med ett tungt cementlock på och hennes sko och hårtofs undanstoppade här på gården."
"Jag vet inte", sade mor igen, denna gång svagare och med gråten farligt nära.
"Säg nu som det är, samvetet kommer att kännas så mycket lättare då."
"Han är visserligen onödigt sträng ibland men någon mördare är han då inte", sade mor nu med trots i rösten.
"Pojken din säger att han sett er man svassa runt Sara vid ett flertal tillfällen."
"Jonas?"
"Ja, till och med att han har lurat in henne i vedskjulet. När er man fick höra det började han skylla ifrån sig på er son, att han skulle lagt hårtofsen i lådan."
"Det räcker nu, det var min man som gjorde det."

När Jonas fick komma ut i köket stod mor darrande mitt på golvet med tårarna rinnande utmed kinderna. Han rusade fram till henne och kramade henne hårt. Polisen tog ett bistert farväl och lovade återkomma. När dörren stängdes brast det för mor.
"Jag var tvungen att välja", grät hon.