att synas

"Vad i helvete, lever du?"
Långt borta hörde Manfred en röst han kände igen någonstans ifrån men som han inte kunde placera. Inte heller kunde han avgöra om den var vänligt inställd eller om han borde vara rädd.
Långsamt öppnade han ögonen och såg sig själv ligga i en gränd. En ovårdad man lutade sig över honom och sträckte fram en hand. Manfred avvaktade, han ville först känna efter om han var skadad. Trots att minnet saknades kände han instinktivt att han hade hamnat där på grund av någon annan och det var definitivt inte av välvilja. Huvudet bultade som om någon satt därinne och ville komma ut.
"Res dig upp då och se till att komma härifrån, din djävla idiot."
"Tror du att han kan höra dig, eller?"
"Håll dig på din kant, svartskalle, och låt mig sköta det här."
"Tala bara om för honom att han är i fara, eller vill du dö en gång till."
Manfred hade ingen aning om vad som försiggick men tänkte inte stanna och ta reda på det. I en enda rörelse reste han sig upp och skulle precis slå mannen framför sig på käften när benen vek sig under honom.
"Du har precis fått en kula genom kroppen, du kan inte bara resa dig upp och gå härifrån."
"Känner jag dig", kraxade Manfred ynkligt.
"Men för fan, Manfred, det är ju jag, Påsen."
Manfred nickade, Påsen, ett sådant namn borde han väl känna igen. En minnesbild blixtrade genom huvudet på honom där han såg Påsen stå och tala med någon annan som plötsligt höjde en pistol och sköt. Påsen kastade sig åt sidan och...det var så han blev skjuten. Kulan var ämnad för Påsen, inte honom.
"Vem var det som sköt", undrade han.
"Danne, jag sade ju åt dig att ligga lågt, men naturligtvis ville du synas på stan med alla djävla pengar, och se hur det gick."
"Jamen, vad fan, om man hittar en hel säck med pengar kan man väl inte bara låta den ligga."
"Hur mycket handlar det om?"
"Flera hundratusen."
"Vem fan snackar du med?"
"Nu tar jag över härinne, vi måste hitta de där pengarna, de kan komma till användning till mitt Jihad, här ska sprängas."
"Vad då för Jihad, inbilla dig ingenting, jag tänker inte gå omkring och bomba folk."
Påsen tittade misstroget på Manfred när han reste sig upp, tog struptag på honom och väste med vass röst.
"Kom med här, din otrogna hund, nu visar du oss var vi kan hitta Danne och pengarna."