Att vara massmördare hade sina avigsidor. Tore Wald var stolt över sin profession men kunde t.ex inte använda titeln i telefonkatalogen. Inte heller kunde han annonsera ut sina tjänster som andra yrkesutövare. Dessa problem hade han lärt sig att leva med under sitt långa yrkesverksamma liv som massmördare. Det hände att han ibland slog ihjäl någon i vredesmod när han kom att tänka på det diskriminerade sätt han blev behandlad på. Men oftast skötte han sitt arbete lugnt och stilla utan större komplikationer.
När han nu skulle gå i pension ville han gärna sälja sitt hus för att leva sina sista år på en soligare plats. Han hade varit en idogt arbetande mördare och sparkontot var välfyllt. Ett inte tidigare uppdagat problem blev tydligt nu när han ville avsluta sin karriär. Att rensa ut garderoberna från gamla kläder han inte längre nyttjade var väl inga problem men alla dessa lik han förvarat där kunde han inte lika lättvindligt slänga i containern ute på gården. Folk skulle med all sannolikhet börja undra över både det ena och det andra.
Hur han än vände och vred på problemet fann han ingen lösning. Att helt sonika elda upp kåken flimrade förbi som en möjlighet men de förkolnade benen skulle förmodligen sätta myror i huvudet på räddningspersonalen. För de skulle naturligtvis inte låta honom elda upp huset utan att lägga sig i. Och att hitta en köpare som köpte huset i befintligt skick var inte heller det att tänka på. En ny köpare ville förmodligen använda garderoberna till annat.
Till slut gav han upp alla sina planer på en solig avslutning på livet. Han stannade i huset och när det så var dags att lämna jordelivet ställde han sig i en av de fortfarande tomma garderoberna och dog ifrån alltihop.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Ha, vilken drastisk text; och ändå så självklar, jag följer med till slutet och invänder inte så mycket mot hans yrke. Jag tror att det är ditt språk som gör att det blir så bra, det är sakligt och galghumoristiskt. Trés bien, monsieur.
Håller med Lillemor om att det är ngt med ditt språk som gör att allting faller så elegant på plats -hur vansinning "story linen" än är. Toppen:)
Gillar det lite skruvade temat. Roligt att läsa. Och som det måste lukta om dessa äckliga garderober!! :)
Tycker slutet blev lite... snopet.. på något sätt.
Intressant vinkel på temat. Det är lätt att läsa texten. Jag undrar vad som händer, om någon kommer sakna honom och om hans garderober kommer tömmas av någon annan.
Vad roligt att höra att du gillar mina dikter. :)
äää jag hade förväntat mig ett litet annorlunda slut eftersom det är du som skriver men det här blev lite roligt lite snopet
vill inte ens tänka på lukten i detta hus.
Kul med de olika vinklingar och associationer som dyker upp när vi blir triggade. Ett ord betyder så mycket.
UrKul ide!
var han inte mer seriemördare än massmördare? Kul att han dog i sin egen garderob.*asg*
kul och väl skrivet. gillade slutet - efter det logiska resonemanget förstår jag hans val!
Häftigt och asbra skrivet!
Skicka en kommentar