onsdag 9 september 2009

tråkigt

Det kröp utmed ryggraden på honom och för femtioelfte gången bytte han kanal. Varför i helvete fanns det ingenting vettigt att se? Han hade ju varenda kanal som fanns och ändå var det bara skit överallt. Irriterad slängde han kontrollen i bordet så batteriluckan flög all världens väg men han struntade i det. Datorn stod och surrade på köksbordet och med förhoppning om att åtminstone någon av hans vänner var inloggade satte han sig ner på stolen. Det dröjde inte många klick med musen innan han förstod att så inte var fallet. Deras förbannade arbeten.

Han hade varit arbetslös i tre månader och han kröp på väggarna. Från början befann han sig nästan i ett lyckorus. Arbetet på monteringen var ett riktigt skitjobb och han välkomnade avskedandet med öppna armar. Möjligheterna såg då ut att vara betydligt fler än nackdelarna. Så var det inte. Nya intressanta jobb ramlade inte precis på honom och allt det han föresatt sig att göra på sin nyvunna lediga tid rann alltid ut i sanden.

En sida poppade upp som fångade hans intresse. Planlöst hade han klickat runt och hamnat på en sida om yrkesmördare. Det var ofattbart att så mycket detaljerad information kunde få ligga fritt ute på nätet. Fantasin började flöda och han lekte med tanken att han själv var en av de där mördarna. Om han bara gick ut och valde någon på måfå som han inte hade någonting med att göra borde det vara nästintill omöjligt att spåra honom.

Han fattade knappt själv att han stod i parken på kvällen med sin jaktkniv i handen. Han skulle fan i mig göra det. För första gången på flera veckor var han upprymd och glad. Han besinnade sig när han såg en kvinna med hund närma sig. Ett par djupa andetag för koncentrationen sedan skulle han hoppa fram. Fy fan vad överraskad hon skulle bli, fnissade han för sig själv.

9 kommentarer:

Cattis sa...

Usch vad hemskt att ha så tråkigt att det måste få utlopp med en jaktkniv..... Bra text. Den fångade mig direkt...

malix sa...

vilken fasa tänk att min skräck är en annans lust. det finns sjukhet som ligger så långt i från mitt förstånd,
bra skrivet. även i dag fick jag vända helt om i tanken,

Anitha Östlund Meijer sa...

usch! vilken obehaglig typ. Ja man vet aldrig vad som döljer sig i hjärnans virrvarr på människor ute i livet.

marmoria sa...

"Mördande tråkigt" har man ju hört men... Klant, att välja ut en person med hund som första offer!

Sofie B-C sa...

Ah, texten blir som ett grepp om strupen. Man liksom flämtar till! ...Och jag som alltid sagt till mina barn att ur "tråkighet" föds kreatitivet och nya ideer. Nu får jag nog omformulera mig en aning:)

Charlotta sa...

Intressant. Det är ju ´något´ som triggar en människa när de normala spärrarna passeras. Exakt vad det är kanske man aldrig får veta.

Unknown sa...

Och jag som ska ut med vovven nu i mörkret. Kan du inte börja skriva lite gulliga berättelser. Jag får mardrömmar. :)

Siestri sa...

Huga då, jag ska nog inte ha tråkigt längre. Tänk om man blir så där, nej ta sig i kragen.
Bra skrivet med oväntad vändning.

Miss G sa...

huvaligen - det är nog bäst att passa sej för tristessen...