tid

Han satt bakom sitt skrivbord med en konjakskupa i ena handen och en fet cigarr i den andra. Njutningsfullt drog han in röken som fyllde gommen innan han sakta lät den slippa ut mellan läpparna. Med en virvelrörelse lyfte aromen från konjakskupans botten och vidare in i näsborrarna. Han blundade, förde kupan till munnen och stönade svagt när den gulbruna vätskan lade sig på tungen. En halv minut förflöt, om tiden ens fanns, innan han flyttade fokus till mannen framför skrivbordet.


"Så, vad hade du på hjärtat då", undrade han och lade upp fötterna på skrivbordet som för att markera den hierarkiska ordningen.
"Va...", var det enda mannen på stolen framför honom fick ur sig.
"Ja, jag menar, vad är det du vill?"
"Vadå vill..., jag trodde att du skulle fråga mig en massa saker."
"Ok, då gör jag väl det då, har du varit snäll hela livet?"

Mannen suckade tungt och blundade en stund innan han reste sig från stolen för att uppenbarligen gå därifrån.
"Du tror väl ändå inte att du bara kan gå ut härifrån som om ingenting har hänt?"
Mannen svarade inte utan gick mot dörren. När han tog i handtaget släppte han genast med ett skrik. Handtaget var glödande hett.
"Vad har jag gjort för ont, varför är jag ens här", undrade mannen ynkligt.
"Varför skulle du vara kvar, du gjorde ju ingenting mer än att bara ta plats."
"Vadå gjorde ingenting, jag erkänner att jag hade lite svårt att få tummarna loss, men meningen är väl att du ska ha överseende med allt sådan där."
"Överseende, jag skiter väl i er ynkliga människor, jag har ett helt universum att ta hand om, du skulle bara sköta om dig själv och inte ens det klarade du av."
"Får jag inte välja själv hur jag vill använda min tid?"
"Utan att du inser det påverkar din obeslutsamhet, din oförmåga att sätta igång, människor runtomkring dig. Skulle inte du bygga ett nytt hus för några år sedan?"
"Hurså?"
"När du ångrade dig i sista stund, eftersom du inte tyckte du hade tid just då för ett bygge, gick byggmästaren och hängde sig då du var hans halmstrå att få firman på fötter igen."
"Jag skickade en blomma till begravningen."
"När du senast gick ut med soporna satte du påsen utanför dörren eftersom du glömt nyckeln och inte ansåg dig ha tid att gå efter den."
"Jamen herregud, ska det vara något att bråka över."
"Skatorna var inte sena att hacka hål på påsen och sprida innehållet över gården. Gamla fru Jansson avled väl i förra veckan?"
"Vad har det...menar du att hon...?"
"Hon halkade så illa att hon dog, ja, fattar du nu kanske."
"Jag lovar att jag ska bättra mig om du låter mig komma tillbaka."
"Nej, kommer inte på fråga."
"Jamen, jag har inte tid att vara död, det är ju massor med saker jag fortfarande inte har gjort."
"Det kanske du skulle ha tänkt på lite tidigare", sade Gud och tryckte på en knapp.

Dörren öppnades och änglarna kom för att hjälpa mannen i sin nya kostym. Gud vände bort huvudet och slog upp ett nytt glas. Det fanns fördelar med att vara Gud, tänkte han och drog in ännu ett stort bloss av den tjocka cigarren.