en speciell plats

Rötter, mossa och stora stenar varsamt utlagda i ett oregelbundet mönster. Granar som i flera generationer kämpat för att bli dem de är, stolta och trygga står de och blickar ut över nejden. Marken som sluttar brant upp mot berget täcks av blåbärsris. Står jag alldeles stilla kan jag höra vinden rassla i de torkade fröställningarna i mosskanten. Spillning av älg och rådjur vittnar om att de är många men som jag sällan får se, men jag vet att de är där, avvaktande och nyfikna. Trots mina försiktiga steg längs stigen skrämmer jag upp en skogsduva som i sin tur får mitt hjärta att hoppa till. Doften är mättad av fukt, hösten dränker allt i sin väg, målar allt i mörkare toner i väntan på iskylan som så småningom ska ta hela skogen i besittning. Ännu så länge kryper insekter längs rötterna på jakt efter föda men snart ska de dö eller kanske övervintra i någon hålighet. Jag tar ett djupt andetag och känner mig hemma.