smak

Han förbannade sin täppta näsa, det var som att ha bomullstussar instoppade i skallen. När han vänligt försökte hälsa på folk flög hela meningar bestående av enbart konsonanter ur honom. Den rara lilla damen som han förra veckan mer eller mindre lurade att köpa en starkt kryddad korv stod nu framför honom återigen.

"Goddag, jag skulle vilja ha en bit av den korv ni förra fredagen rekommenderade mig", sade hon vänligt och plirade med sina ögon bakom glasögonen.
"Så, ni gillade den i alla fall, det var väl en lycka", svarade Kazir så tydligt han förmådde.
"Inte trodde jag att er konstiga mat skulle tilltala mig, men det gjorde den faktiskt", fortsatte damen glatt.
"Allt är inte vad det ser ut att vara", svarade Kazir vänligt.
"Försök inte lura mig att äta fågelbon eller gravida apor, då raseras genast mitt förtroende för er."
"Det skulle jag aldrig göra, en fin dam som ni förtjänar det allra bästa."
"Ja, mina smaklökar har på äldre dagar blivit alltmer finsmakade och tål verkligen inte att äta det ni vanligtvis äter."
"Nej, min kära dam, min föda är enkel och jag sparar alltid det bästa åt mina kunder."
"Ni tar väl er inte ton, försök inte vara någon annat än den ni är, en enkel arbetare vars enda syfte är att ge mig det jag vill ha."
"Skulle aldrig komma på fråga, jag är er, helt och hållet."
"Nå, plocka då ihop en kasse med varor som jag stolt kan gå hem med och visa upp för mina vänner, jag är tillbaka om femton minuter."

Kazir bugade sig långt ner under disken och när han ställde sig upp igen var damen försvunnen. Blodet bultade i pannan av förnedring och han var tvungen att gå ut bakom disken för att banka näven i bordet. Samtidigt passade han på att göra ett tröstlöst försök att snyta sig. Den här gången skulle han inte låta sig trampas på. Med stor iver plockade han ihop en kasse helt enligt den gamla damens önskemål. I salladen med oliver och pinjenötter ringlade han olja från en flaska utan etikett. Hade inte huvudet sprängt så av förkylningen skulle han kostat på sig ett leende.

"Goddag, är min matkasse färdig", undrade den gamla damen kort efter att hon energiskt plingat på den lilla klockan som stod uppställd på disken.
Kazir log vänligt mot henne och räckte över kassen med matvaror.
"Smaklig måltid, på återseende."