Det sipprar in ljus från ett litet, litet hål i min själ.
En punkt stor som ett knappnålshuvud, men det räcker.
Jag har sett det förr, anat det, smakat på det, vet att det går.
Genomlider, ror i motvind, söker lä bakom udden.
Vattnet hotar att sluka min bräckliga farkost.
Svart och oändligt djupt, virvlar, strömmar.
Känner att jag håller andan, väntar.
Koncentrerar mig på ljuspunkten, liggande.
Jag kommer att resa mig upp, växa.
Jag har gjort det förr, nu ska jag komma ihåg.
Ta ett steg upp på land, fast mark.
Aldrig vända mig mot vattnet igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ett bra beslut och det känns som att det kommer att genomföras.
Texten är mycket beslutsam i slutet, andas framåtblickande.
Fångas av den vackra bilden av det knappnålsstora ljushålet..
Tack för fin text och för din kommentar hos mig!
Gillar dina texter sååå mycket!
Skicka en kommentar