Ett bräckligt träd, stympat av vind och parasiter
ändå klär jag mig vackert
En fisk i syrefattigt vatten, tröstlöst kippande
ändå andas jag djupt
En naken klippa ständigt piskad av vågor
ändå går jag samma väg varje dag
Ett evigt snöfall begraver min själ
ändå ser jag solen
Ser du mig, vem är jag
en reflektion, en solkatt
Svara ärligt, vem är jag
Du har inte hittat mig ännu
Skrapa inte för hårt
Det håller inte då
Låt det vara osant
annars går du, lämnar mig kvar
Utan hud skulle jag lukta ruttet
Mina vita ben sticka ut
Håll fast vid det som är osant
och stanna, bara ett litet tag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Gillar som man säger på facebook.
Lite som en gåta.
Kan inte komma på svaret.
Ett sprucket förhållande, kanske.
hm du hade länkat till en annan sida på min blogg men nu hittade jag det som jag kankse skulle läst. gillar gåtfullheten i texten .....
Ja vad märkligt, jag upplevde det också som en gåta...samtidigt som jag kände någonting annat. Ogripbart. Bra och gåtfullt och lockar till oändligt antal tolkningar! Cissi
Jag ser en människa som sörjer sig själv och sina handlingar
Gillar
Spännande att utforska.
Ja fint och outgrundlig.
Skicka en kommentar