egen utmaning

När hans far tog fram stegen från förrådet bredvid vedskjulet visste han att det var dags igen. Han kunde se sin mor stå bakom gardinerna i köket och försiktigt kika ut mot gårdsplanen där han stod. Hönorna var redan ute och pickade upp fröna från marken, det var hans uppgift att mata dem och det hade han klarat av. Att han halkat i leran därinne bakom hönsnätet och smutsat ner byxorna var ett stort misstag. Det insåg han nu, ändå hade det ju inte skett med mening.
Hans far tittade på honom och skakade lätt på huvudet i det han lade ner stegen på marken. Han skällde aldrig, bara suckade, och alltid detta skakande.
"Om du bara kunde vara lite mer som Sara", fick han ofta höra. Han hatade henne för det. Grannflickan som trippade runt i sina fina klänningar och inte gjorde någonting. Hon kunde stå en halv förmiddag ute på sin bakgård och titta på äppelträdet. Därför hatade han äpplen också.
"Du vet vad du har gjort så ta nu av dig byxorna och tröjan", sade hans far.
Han gjorde som han blev tillsagd medan hans far rullade av stenbumlingen från trälocket.
Först var det spännande när den gamla brunnen sinade och de var tvungna att gräva en ny. Den nya var slät och fin på insidan med ett betonglock. Meningen var att hans far skulle lägga igen den gamla brunnen men det blev det aldrig av. Nu spelade det ingen roll längre, han var van vid att den fanns.
"Så, kom igen nu, det var inte jag som skitade ner dina kläder", manade hans far och pekade på stegen han sänkt ner i det mörka hålet.
Han fick inte gråta, absolut inte gråta, då förlängde han bara tiden därnere. När han tog det sista klivet ner i leran på botten drog hans far upp stegen. Utan ett ord lade han på locket och det blev becksvart därnere. Ljudet av stenbumlingen som lades på var nästan alltid det värsta, han föreställde sig hur locket gav vika och han blev krossad av den fallande stenen.
När allt blivit tyst stod han still, alldeles stilla. Han ville inte störa alla onda andar som hela tiden viskade runtomkring honom. Inom sig bad han dem om hjälp. Om Sara försvann skulle hans liv bli så mycket bättre, det var han övertygad om.