lust

"Med lust och fägring stor..."

Kyrkan fylldes av små tunna barnröster, blandades under det stora välvda taket med orgelns mäktiga pipor. En del föräldrar var där och kunde inte hålla sig från att stämma in i sången. Han hade helst sett att de låtit bli, kunde de inte låta barnen få ha sin sång ifred.
Prästen var uppenbart rörd där han stod i predikstolen och tittade ut över den välfyllda kyrkan.
"Jag vet att vi går en glädjens tid tillmötes, och att vi ska vara glada över att sommarlovet är här, men vi måste ändå börja med att tänka på de tre små flickor som är försvunna och ännu inte har hittats."
Det hördes spridda snyftningar i bänkarna och han sneglade runtomkring sig för att se vem det var. Emilias föräldrar, Erica och Janne, satt ett par bänkrader längre fram med huvudena tätt ihop och han kunde se hur axlarna rytmiskt steg och sjönk. De hade väl rätt att gråta när deras enda barn var borta men varför Marie satt och lipade var en gåta. Hon hade ju fortfarande kvar hela sin familj.
"Låt oss be...", mässade prästen och böjde sitt huvud.
Han kände hur det brände till i mellangärdet när lustkänslorna rann över honom. Maries familj behövde hans hjälp, sitta och gråta när man egentligen hade så mycket att glädjas över, det var stor skam. Det nästan spratt i kroppen på honom när han omedvetet började planera nästa drag. Sommaren innebar alltid större möjligheter, föräldrar som jobbade medan barnen var lediga hela dagarna.
Orgeln började plötsligt spela utgångsmarschen och alla reste sig som en man ur bänkarna. Han vaknade ur sina dagdrömmar och gick sakta ut tillsammans med alla barnen och deras föräldrar. Som en trögflytande massa rann de ut genom kyrkporten och ut på den stenlagda samlingsplatsen utanför. Han motade bort lusten att ta tag i något av barnen, det fick vänta. Vänta var inga problem, han var duktig på det, invänta rätt tillfälle. Det var en viktig egenskap om han ville fortsätta hjälpa människorna i samhället att hitta sina rätta jag. Han nickade och log lagom mycket mot Marie och hennes dotter när de gick förbi.