franskt

De gamla byggnaderna såg ut att ramla ihop när som helst. Fullständigt färglösa var de också. Han gick fram till ett hus och drog med handen över den skrovliga ytan bara för att förvissa sig om att det verkligen var ett hus han stod framför. En byggmästare från Sverige skulle fått både krupp och slaganfall om han sett de löst sammansatta stenarna i husväggen. För honom spelade det ingen roll hur fan de byggde sina hus, han skulle i alla fall aldrig bo i ett fler gånger.
Semestern som från början varit så lovande, en romantisk nystart av gigantiska mått, hade efter bara ett par dagar sjunkit ihop som en misslyckad sufflé.
"Romantikens högborg", hade hon ropat lyckligt när han visade henne hemsidan med det lilla franska huset som var till uthyrning.
De hade planerat, fantiserat och förberett i flera veckor och såg båda två verkligen fram emot resan. Första övernattningen på ett enkelt hotell i södra Tyskland var som taget ur en kärlekssaga. Han kunde inte sätta fingret på vad som fått allt att vända.
Kanske var det när hon trots det strama tidsschemat ändå ville se en rovfågeluppvisning i bergen. Han var faktiskt tvungen att ignorera hennes önskan, annars skulle de inte hunnit i tid till huset.
Det kunde också ha varit hennes förfärade min när de klev in i huset och hon upptäckte att det saknade värme. I alla deras tankar hade Franrike varit soligt och varmt och inte som nu grådisigt och tretton grader varmt.
Efter en dryg vecka av ständiga påhopp, utbrott över småsaker, klagan över maten, de dåliga tvättmöjligheterna eller de förfärligt höga priserna som åt stora hål i reskassan stod han inte ut längre.
Passet hade han fått med sig och en hel del pengar men inget annat. Han hade ingen aning om hur man betedde sig i sådana här situationer. Den enda kunskapen han hade kom från ett otal deckare och thrillers han läst under årens lopp, men hur tillförlitliga var de. I så fall skulle han fly till ett annat land, byta identitet och leva där under resten av sitt liv. Men det enda han ville var att åka hem.
Sirenerna lät inte heller de som hemma men han förstod att någon hade hittat henne. Med en suck satte han sig ner på den lilla bygatan för att invänta det oundvikliga lutande ryggen mot de ojämna stenarna. Hade han tur skulle han slippa åka på semester under lång tid framöver.