lördag 25 juli 2009

tvist

Festen slutade i katastrof. Hans far och en av grannfruarna hade gått ut i vedskjulet och när de kom tillbaka gick det inte att undgå motivet till besöket där. Fars skjorta var inte knäppt ordentligt och hennes klänning var skrynklig och håret fullt av både sågspån och bark. Hennes man tryckte ner henne på kökssoffan och gick hotfullt mot far. Hårda ord haglade genom luften och till slut kunde de inte hålla emot längre. Under förfärade rop från resten av festdeltagarna rök de ihop mitt på köksgolvet.

Han satt stilla på sin stol och betraktade skådespelet med spänd min. Inom sig önskade han att grannen skulle vinna men var orolig för vad som skulle hända honom om så inte blev fallet. Han hade haft tur som hunnit in i köket igen innan far och grannfrun fick för sig att gå ut. Grannen fick in en knytnäve mitt i fars ansikte så blodet började rinna från näsan. Då hade mor fått nog.
"Nu får det minsann räcka med dumheter", skrek hon och av någon anledning räckte det för att få stopp på slagsmålet. Far blängde ilsket på grannen innan han stormade ut på gården i vredesmod.

När de flesta lugnat sig fanns det ingen anledning att fortsätta festen längre och en efter en troppade av hem till sitt. När Saras föräldrar undrade vart hon tagit vägen ryckte han bara på axlarna och sade att han inte visste. De nöjde sig med det och föreslog själva att hon förmodligen gått hem i förtid.

Han satt fortfarande på sin stol när de kom tillbaka med något vilt i blicken. Det var första gången han såg den, glöden i deras ögon och han visste varifrån de fått den. De som i vanliga fall var lågmälda och tråkiga vibrerade plötsligt av energi. Mor tröstade och sade att hon säkert bara gått iväg till någon annan hon kände och att de strax skulle hitta henne.

Det gjorde de inte. Trots hjälpen av överförfriskade grannar och tillkallad polis stod hon inte att finna den natten eller nästkommande morgon. Ett tag funderade han på att tala om för dem var hon fanns men han visste att andarna skulle bli arga på honom om han gjorde det. De skulle finna på råd, när det var dags skulle de tala om för honom vad han skulle göra.

9 kommentarer:

marmoria sa...

Ojdå. Det här stämmer inte alls för mig - att pappan skulle vänstra. Han som är så kontrollerad. Det är lustigt hur snabbt man får en relation till uppdiktade personer!

Anonym sa...

Jag är lite intresserad av skuggan till fader och brunnspojken, modern henne skulle jag vilja veta mera om ännu en morgon med spänning tackar

Unknown sa...

Förstod väl att du skulle gå igång på dagens skrivpuff. Väntar på forts....

Margareta sa...

Jag beundrar hur du i texten gör honom till en mycket god betraktare och att läsaren på så vis kan ta del av händelserna genom honom.

Cattis sa...

Som vanligt, en fantastisk text av dig.

Fröken Johansson sa...

Håller med marmoria här. Jag trodde inte heller att prästpappan skulle kunna göra något sånt här. Trodde också han var mer disciplinerat fyrkantig i sitt patostänkande, men vi kanske får veta mer om hur han fungerar längre fram. Det här kanske även det är något i hur han betraktar att han kan hjälpa människor att verkligen leva...!! =) Kul att bli överraskad och att något helt annat än det man förväntar sig händer.

Fröken Johansson sa...

Ah....hrm....har jag blandat ihop det lite. Fick det till att prästen var pappan när jag läste "lust och fägring stor", men det kan ju även vara så att pojken var stor där och det var han som var prästen. Äsch...din story...you tell me. =) Eller så handlade om någon helt annan just den texten.

Tack för ditt inlägg. Fick mig att inse att jag måste öva på miljöbeskrivningar. Jag bor ju i en stad och det var där jag befann mig tillsammans med min karaktär. Ska tänka på det till nästa gång. Tack!

Siestri sa...

Väntar med spänning på historiens fortsättning.

skimmer sa...

hmm känslostark text... ser att de nadra skriver att du har skrivit fortättning på tidigaretext,,hmm
ska bli intressant att följa