Han och hans djävla ord. Om han bara någon gång kunde hålla käft, tänka fyra sekunder innan han sade något. Värdera situationen,försöka ta ett medvetet beslut istället för alla dessa grodor som trängde sig ut ur hans inre helt på egen hand.
När det väl var för sent och orden redan fanns där uppstod ett annat problem. Hans förbannade stolthet. Även om det han sagt var åt helvete fel försvarade han sina ord med näbbar och klor. Oftast med ett förödande nederlag som följd.
Han hatade henne. Hon kunde det här spelet betydligt bättre än honom men lik förbannat kastade han sig blodig mot väggen gång på gång fullt medveten om utgången. Leendet i hennes mungipa när hon trängt in honom i ett hörn, gjort det omöjligt för honom att komma ur situationen med hedern i behåll.
Det var inte konstigt att han blev vansinnig och började slå. Vad skulle han göra.Han kunde inte låta henne gå därifrån leende med ännu en vinst i bagaget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Realistisk känsla, gillar detaljen med leendet. Kan verkligen känna hur droppen rinner över bägarens kant. Bra!
Gillar. Det känns som en ganska mörk text.
Texten både ger mig insikt och skrämmer. Att slå ger aldrig någon lösning.
Aj, aj. Jag tror du fångat något på pricken. Svårt att förstå inledningsvis att han riktar sig till sig själv.
Ja du beskriver ett skeende på pricken, va bra du e!
du beskriver det så man tror på det
Skicka en kommentar