tisdag 12 juli 2011

att försäkra

Du vill ha garantier. Några sådana är jag inte betrodd att ge.
Vad vill du egentligen? Vet du vad du kräver av mig?
Inte ens en siare vet vad framtiden för med sig.
Om du kunnat fråga en död skulle du förmodligen även där bli överraskad av svaret.
Lev inte med dina önskningar att få veta allt. Känner du inte tristessen som slickar dig i nacken?
Du blir sittande, oförmögen att röra dig. Och detta för att du inte vet.
Vad är det du vill veta? När du ska dö? Om du ska få några barn? Om det blir jordbävning, hällregn, blåbärssäsong eller om moster Anna äntligen ska komma på besök?
Jag skriker i frustration. Men du hör inte, jag står bredvid och ser på dig när du sakta kammar ditt hår framför spegeln. Jag rör vid dig och du vänder dig om. Ja, jag finns här. Bli inte ond på mig för att jag tar i, men jag måste skrika så du hör mig.
Lev för helvete, lev!!

6 kommentarer:

Pia sa...

Bra! Gillar!

Anitha Östlund Meijer sa...

Den var riktigt bra. Sådär kan jag känna ibland.

På det viset sa...

Låter som kontrollbehov, kanske en rädsla för att leva. Bra skildrat.

Emilia sa...

Men åh så bra din text kompletterar min :)

Emilia

marmoria sa...

Bra!

disco sa...

bra frustration läser jag.