Jag är inte ensam om min själ. Fråga mig inte hur jag vet det, jag bara gör det. Hur många som delar den har jag ingen aning om och inte heller vilka de är. Människan var inte menad att växa som ogräs över världen, inte konstigt att själarna tog slut och att vi alla numera är tvungna att samsas om detta vårt innersta.
Jag försöker att leva med måtta då jag har förstått att lycka såväl som olycka för min egen del påverkar de andra stackarna. Att roffa åt sig på andras bekostnad har aldrig varit min melodi. De andra verkar inte alltid tänka så. Enda trösten, när jag drabbas av lunginflammation, otaliga benbrott på grund av min benskörhet eller de aldrig sinande hjärtproblemen, är att de andra i motsvarande grad får ett bättre liv.
Det är nämligen så det fungerar. Vår gemensamma själ måste befinna sig i jämvikt, även en själ har begränsningar. När mitt vänstra öga drabbades av starr förstod jag att något härligt och fantastiskt hade hänt någon annanstans i världen. Då är starr inte mycket att stå ut med. Det är nästan så jag går och längtar efter min egen död. Hur mycket bättre ska inte de andra få det då?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
kanske någon annan får det bättre om du dör, men dina anhöriga lär ju inte få det. //gurist i SH
Ett intressant samband. Enkel och rak text. Bra!
Allt hänger kanske ihop, vad vet jag... Jag jobbar på kommateringen numera, tack för feedbacken! Ska passa på och läsa din text om stofil också!
Emilia
Stora frågor du ställer.
fina tankar. Vi har nog alla rört området, vid samtal runt bordet. :) med lite vin i kroppen
Intressanta tankar. Ska jag tänka vidare på.
Intressant även om jag inte håller med. Att vi är beroende av varandra - ja, men inte att vissa får det bättre för att andra blir sjuka.
Är det vad du tror på riktigt eller är det en påhittad tro?
Jag tror att allt har ett samband, men inte att vi tar från andra när vi unnar oss lycka själva. Däremot tror jag att det vi ger ut är det som kommer tillbaka till oss. Så lev gärna i harmoni men lev lyckligt och ge med värme och mångfald till människor runt omkring dig så är det det du får tillbaka.
Intressant som diskussionsobjekt, fast jag vill inte tro att den enes död är den andres bröd. Men häftigt skrivet!
Skicka en kommentar