att vägra

Greger var klädd i kritstrecksrandig kostym och svarta välputsade skor. Frisyren var dagen till ära kort och välkammad. Damerna var alla klädda i klänning och fantasifulla håruppsättningar. Egentligen förstod han inte varför de fortfarande höll på med de här bjudningarna. Ingen, eller kanske ett fåtal, tyckte om att spöka ut sig och göra sig till mer än vad de var denna enda gång på året. Priset var hutlöst som vare sig den goda maten eller miljön i det hyrda slottet kunde kompensera. Middagen var precis avslutad och han fick äntligen chans till lite luft. Magdalena hade placerat honom mellan Lisa och Ester, två riktiga satkärringar enligt hans mening. Att föra en konversation med dessa illvilliga damer var som att gå på kanten av ett stup där minsta vindpust enkelt störtade dig i avgrunden.
Med en suck av lättnad över att ha klarat sig helskinnad så långt in i tillställningen plockade han upp cigarettpaketet ur kostymens innerficka. Han blundade och njöt av första blosset som fick lite av lugnet att återvända.
"Tjoho, nu är det dags för årets traditionsenliga tävling, alla samlas på gräsytan framför slottet."
Greger fimpade motvilligt cigaretten. Vissa av gästerna klappade faktiskt i händerna av förtjusning över den stundande tävlingen. Det var förmodligen den typen av människor som fick traditionen att leva vidare, tänkte Greger och ställde sig i utkanten av folksamlingen för att om möjligt komma undan i år.
"Greger och Ester", ropade Magdalena en bit in i listan av tävlingsdeltagare.
"Nu ser du till att vinna", kvittrade Ester när hon satte sig grensle över hans rygg.
"Om du försöker låta bli att strypa mig så lovar jag att ta mig runt", sade Greger surt och hade inte alls för avsikt att göra sitt bästa.
"Klara, färdiga, spring."
På startsignalen rusade alla ekipage iväg över gräsmattan ner mot ängen där ett antal hinder var förberedda. Gregers skor började skava efter bara ett par meter i det mjuka underlaget och likaså gjorde Esters gnäll där hon från sin plats på ryggen klagade över allt han företog sig. När de närmade sig bäcken med den smala spången hade han fått nog. Mitt på spången vände han sig åt sidan och släppte greppet om Esters ben. Inte ett ljud fick hon ur sig när hon med ett plask landande raklång i det grunda vattnet. Han vände sig inte om för att se hur det gick med henne. Nu skulle han åka raka vägen hem, ta av sig den djävla kostymen och sätta sig i soffan med en whisky.