en spegel

Han visste att han var annorlunda än de andra barnen men tyckte ändå att han såg likadan ut som dem. När inte hans far eller mor såg gick han ofta och ställde sig framför spegeln de hade satt upp på baksidan av garderobsdörren i sovrummet. Han var glad över spegeln, när han tittade på sig själv därinne var det samtidigt en bekräftelse på att han fanns. Det hade till och med hänt att han provat någon av mors klänningar som hängde därinne. Han ville bara se om han kunde bli lite mer lik Sara, men han såg inte klok ut.

Far hade skällt ut mor när hon kom dragandes med spegeln från Vita Bandets årliga auktion, att lägga pengar på sådan skit när de redan hade en. Mor försvarade sig genom att påpeka svårigheten med att se sig i helfigur i badrumsskåpet eller i fars lilla rakspegel. Det var inte det att han inte unnade mor en seger över far men han visste vem som skulle få betala. Kylan var isande kall när han tvingades krypa ner i brunnen och trots att han denna gång tilläts behålla kläderna på var han alldeles blå om läpparna när han till sist fick lämna sitt fängelse.

Kanske var det så att de andra barnen hade det likadant som honom. Han hade ju inte sagt något till dem, de kanske också gick och bar på hemligheter. Med stirrande blick såg han sig själv djupt i ögonen, om han koncentrerade sig tillräckligt länge skulle han kunna se in i sig. Om han hittade något därinne som var annorlunda kunde han med ren tankekraft dra ut det. Sedan skulle han begrava det i brunnen, längst ner på botten under leran.

Han tog en av mors klänningar och trädde den över huvudet men såg inte far som stod i dörröppningen. Han hade hellre sett sin honom bli rasande än det lugn han visade upp. Med en enda blick fick far honom att ta av sig klänningen och följa med honom ut på gården. Han väntade tyst medan far hämtade stegen. Det gick inte att förklara för honom att han bara ville likna Sara, precis som de hade önskat. Under tystnad kröp han ner i sitt svarta hål tills han kände leran suga runt fötterna. Någonstans inom honom brast det. Han hade försökt allt utan att lyckas. Förut hade han bett andarna som viskade i brunnen om hjälp, den här gången skulle han övertala dem.