habegär

Han satt på sin vanliga plats med hunden springande i cirklar på gräsmattan framför sig. Sedan han skaffade hunden hade allting blivit enklare, han förstod inte att han inte kommit att tänka på det tidigare. Det var en perfekt sommardag med en sol som lyste från en klarblå himmel. En bit bort, bakom den lilla träddungen, trängdes folk på gräset framför den konstgjorda dammen. Deras röster blandades med suset från träden och blev till ett sövande sorl, men han fick inte somna nu. Idag skulle han skaffa sig den sista, sedan skulle samlingen vara komplett. Han såg fram emot detta faktum med både glädje och skräck. Vad skulle han göra sedan? Kunde han bara börja om från början igen eller var han tvungen att hitta något annat att samla på?
"Får jag leka med hunden?"
Rösten kom så överraskande att han hoppade till på bänken. En ljushårig flicka i åttaårsåldern klädd i en rosa baddräkt med små elefanter på stod framför honom och såg bedjande ut.
"Nej, han tycker inte om små barn, han bits", sade han med eftertryck.
Hans skarpa kommentar fick flickan att darra på underläppen men hon höll sig från att börja gråta. Besviken vände hon om och sprang tillbaka genom dungen ner till dammen igen.
Han brydde sig inte om hennes känslor, istället plockade han upp sitt anteckningsblock för att återigen memorera den sista pusselbiten. När han läste vad han skrivit såg han henne komma genom dungen på precis samma ställe som flickan i den rosa baddräkten.
"Vill du leka en stund med hunden", sade han när hon kommit närmare. "Han tycker om när små mörkhåriga flickor leker med honom."