Något stort

Tårar, dessa brännande droppar som inte bryr sig om glädje eller sorg. En befrielse eller känsla av skam, att inte kunna kontrollera. En styrka eller svaghet beroende på vem som ser. Ansiktet som ändrar färg, form och doft. Från att ha luktat ointressant finns plötsligt en palett av motstridiga känslor att dra in.

Han böjde sig ner och lät en hårslinga leka mellan fingarna innan han ljudligt sniffade i hennes hårbotten. Rädslan fortplantade sig i hårsäckarna, följde sakta de tunna stråna innan de slutligen uppfattades av hans känsliga näsa. Han var väl tränad för detta ögonblick. "Första gången är ett stort ögonblick i ens liv", hade hans far sagt. Bilderna rusade i hans inre och han hade för ett ögonblick svårt att andas.

Hur många gånger hade han sett sin far utföra precis samma ritual? Nu var det hans tur. Han visste vad som skulle hända om han misslyckades. Straffet var alltid detsamma. Dofterna, unkna, stinkande, och fukten som sakta kröp in genom kläderna och huden tills han skakade av köld.

Hennes ögon stirrade på honom, fortfarande levande, tårfyllda, bedjande. Han kunde se hur hon försökte forma ord under munkaveln, men han brydde sig inte om mumlandet. Hur visste han när det var dags? Tänk om ögonblicket redan var förbi? Han var i desperat behov av det stora ögonblicket hans far talat om. Endast då kunde han bli fri från honom. Han tvekade. Vad gjorde han om det inte infann sig? Då skulle första gången vara förlorad för alltid.

Hon skrek av vanmakt när han lämnade henne i ensamhet. Det spelade ingen roll. Ingen skulle höra henne ändå. Han var lycklig när han kom upp i huset. Det skulle dröja ett tag innan det var över för henne. Sedan skulle han göra ett nytt försök att uppleva det stora ögonblicket hans far talat om.