en explosion

Han var en rovfågel, stillasittande, spanande efter byte. Med glasklar blick registrerades varje rörelse, varje avvikelse från naturens egen rytm.
Han kunde se att Mikael svettades långt därinne under sin skräddasydda kostym. Vad i helvete var det för påhitt? Han såg det som ett utslag av mindervärdeskomplex, själv gick han alltid till jobbet i jeans och t-shirt och det gick alldeles utmärkt ändå. Hans egen son var ett löv som landat i strömmande vatten utan möjlighet att välja riktning. Mikael, vem är som Gud, ett noga utvalt namn, passande för en efterträdare till posten som VD för företaget. Till Eriks stora sorg och vrede en ärkeängel som tidigt förlorat sina vingar.
Erik reste sig upp från sin plats vid kortänden av bordet.
"Vad jag förstår har detta extramöte sammankallats med anledning av den förestående expansionen av företaget, men som ni alla vet är allting redan i rullning och går inte att stoppa."
Med bävan i blicken reste sig Mikael upp från stolen och såg sin far i ögonen. Ögonblicket var ett hål så djupt att ljuset försvann i det. Ett bottenlöst gap som skulle sluka honom hel om inte han fick ur sig det han var tilldelad att säga.
"Jo, far", harklade han sig och fick samtidigt en spark under bordet av Björn som stirrade ilsket på honom. "Kontraktet är lagt på is tills vidare och vi har tillsammans kommit fram till att du inte är lämplig som ledare för det här företaget."
Egentligen skulle han ha satt sig ner på en gång för att på så sätt klargöra att det var slutdiskuterat, men han var fastfrusen. Blodådrorna i hans fars panna hotade att tränga ut genom huden och munnen gapade ljudlöst. I nästa ögonblick låg Erik på golvet. Björn hejdade Mikael att rusa fram och lät istället de närmaste ta hand om saken.
"Fokus, för helvete, det är ju ditt nu."

Erik var vagt medveten om att han låg ner men brydde sig inte nämnvärt. Ljuset i honom exploderade i regnbågens alla färger och för första gången på mycket länge tyckte han att världen var vacker.