Iver, Ilska, Inuti, Internationell, Irrbloss
Det räckte inte längre, han kvävdes i sin egen linda. Allt var för litet, familjen, företaget, hela djävla landet var för litet. Målmedveteheten hade fått honom att slå i taket och nu måste han välja att antingen dö eller satsa internationellt.
Margaretha kunde han inte prata med om saken, till det var hennes oro alldeles för stor. Det gällde inte bara företagets väl och ve, allt sågs i ljuset av katastrofer. Hennes oroliga själ dansade som ett irrbloss på myren och han fick allt svårare att hantera känslan.
Han fick ta hand om Margaretha senare. Den välbekanta ivern rev honom i skinnet och manade till handling. I en sak hade hon rätt i alla fall. Utanpå började han bli till åren men inuti var han densamme. Det spratt i kroppen vid avgörande beslut som i hans ungdoms dagar. Hängande på berget med ett litet utsprång i sikte, ett enda felsteg och han föll mot döden. Så hade han levt och inget var tillräckligt. Sin ilska utnyttjade han till att samla mod. Så många det var som aldrig sade något, han var övertygad om att de hade begravt sig själva i tron att det var lättare att överleva då.
När dörren slogs upp och styrelsen kom in log han med hela ansiktet. Han var inte rädd, det var hans företag och ville han satsa kunde de väl inte hindra honom. Övertygelsen gjorde honom lugn, ända tills han såg Mikaels nedslagna blick. Han såg inte på honom. Skammen ångade från hans kropp som dimman över gryningsvatten.
Han tog spjärn inom sig och tänkte på alla gånger han sprungit tills smaken av järn bubblat upp i munnen på honom. Den uthålligheten skulle de få varse. Han var skogens konung, härskare över havens djup, Gud över himlen, aldrig att de skulle få ta hans företag ifrån honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Riktigt bra! Vill veta mer!!
Ah, men det har hänt nåt med dej, eller rättare med ditt skrivande. Du har fler hemligheter. Och med det nästan ett nytt språk, eller en ny klang. Jag gillar det. Mucho.
Både texten igår (som jag tyckte mycket om) och den här, ett gammalt lejons sista strid, inte så stark längre, men erfaren och raggig, och vinner på det.
Jäkligt bra.
Så länge lusten finns inombords kan man inte förlora. Tyvärr har jag mött många som upp i åren tappar den, känner sig mer och mer överflödiga. Tappar livslusten. Känslig berättelse.
"Skammen ångade från hans kropp som dimman över gryningsvatten." - jag fastnade för den meningen. Kunde se det som en målning framför mig.
det här va bra särskilt det med ångan och gryningsvatten texten kändes som en seger eller vilja på något sätt
Tycker det är lite GGVV-anda över texten. Det känns som om den inte utspelas i någon av storstadsregionerna. Entreprenörsskap, att inte ge sig, oavsett om det gäller företaget eller egna fysiska prestationer. Känner också empati med Margareta, hustrun som oroar sig. Varför gör hon det?
GGVV betyder Gislaved-Gnosjö-Vaggeryd-Värnamo för den som undrar. Den välbekanta Gnosjö-andan lär ha spridit sig till grannkommunerna också.
Lika imponerad över din text som vanligt! Jätteskönt, också, att veta att du finns som en backup koordinator om Skrivpuffen skulle behöva upplösas i sin vanliga form! Det känns tryggt! Synd att inte få träffas denna gången, men vi får se till att det blir flera! Tjotten och jag hade tidigare pratat om ett slags skrivarläger på Österlen om sommaren. Hade tänkt mig ngt till självkostnadspris, bara för att det är kul att skriva tillsammans. Kanske det kunde vara ngt?
Hej på dig! Jag håller med Sofie, lika imponerad! Jag tycker du har ett så härligt, mustigt språk. Det är driv i texten och i ditt sätt att hantera språkbilden! Cissi
Hejsan!
Du behärskar orden jättebra och får ett driv som känns i texten.
Jag kan klart och tydligt se mannen som VILL och SKA
Skicka en kommentar