Idag blir det ingen historia utan en betraktelse över dagens svåra ämne.
Känslan för språk är väl en av de byggstenar som vi blivande, och för all del redan etablerade, författare försöker lägga till i vårt bygge som till slut förhoppningsvis ska utmynna i ett gediget författarskap.
Jag uppfattar språkkänslan som en förmåga att kunna sätta sig in i olika karaktärer, epoker, situationer och förmedla det med ett språk som återger hela scenen på ett trovärdigt sätt. Språkkänsla kan väl också vara att det känns lätt och ledigt när man läser och inte fastnar i onödigt krångliga formuleringar.
Därmed inte sagt att språket eller formuleringarna behöver vara banala. Jag har ju själv gjort en del lyriska försök med målande beskrivningar där ämnet i sig är dolt för läsaren och lämnar fältet fritt för egna tolkningar. Metaforer och dolda hänvisningar är väl också något som hamnar under rubriken språkkänsla.
Att man har ett rikt växande ordförråd, koll på stavning, tempus och allt det andra är väl en självklarhet. Det är en förutsättning för allt det andra och om man kan reglerna kan man också med gott samvete bryta mot dem vid behov för att uppnå ett specifikt mål.
Svårt att skriva om ett ämne man inte riktigt behärskar men en betraktelse blev det och min personliga syn på vad vi håller med här på skrivpuff.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Bra betraktelse. Håller helt med om allt du säger, speciellt att den som är säker på alla regler, kan bryta mot dem, medvetet.
Du har rätt i att språk inte är lätt att förmedla. Men vitsen med ett språk är ju att man kan kommunicera och för att citera ett känt uttryck "tala med bönders på bönders vis och med de lärde på latin". När vi skriver vet vi ju inte vilket språk våra läsare "talar" men responsen visar att man kan tolka vårt budskap på olika sätt även i Skrivpuffsgänget. Det ger språkbehandlingen en härlig spänning.
Jag tycker att det här var ett intressant ämne, även om det kanske är svårt. Jag är inte så säker på att stavning och grammatik ingår i språkkänslan. Jag har i vart fall funderat lite annorlunda än du, men håller ändå med dig i det mesta.
hoppla hoppla självklart håller jag med i dina tankar men känner att jag kanske inte borde skriva då jag läser dina tankar, som du vet skriver jag mina tankar som de är och där saknas det allt vad imperfekter och tempus även de små gyllne prickarna som du vet men jag skriver ändå men håller med dig om dina tankar men den förmågan saknar ju liksom min själ ska till med läxa och utforska lite av kunskapen du skriver om.
Vet man hur det ska vara, så kan man bryta mot regler. Det sa min svenskalärare på gymnasiet också. Jag hade lämnat in någon uppsats som innehöll något "medvetet" grammatiskt fel, som jag tyckte förbättrade språket, rytmen, läsupplevelsen, eller vad det nu var. "Du vet hur det ska vara, du kan göra så här" Han uppmuntrade mig, en annan lärare kunde knäckt mig totalt. Pia
Perfekt balans, var orden!:). Kan du inte kommentera inlägget före dagens också. Jag är intresserad av att få din kritik. Den är mycket kortare än föregående också:)! Cissi
Gillar din analys. Och resonemanget runt det dolda. Och att du hade ett annat perspektiv än det jag tänkte på. Som vanligt intressant och läsvärt. Du tänker annorlunda, jag gillar det.
Jag har fått höra att så får man inte göra, inte bra. Då blir man aldrig publicerad. Hur ska man göra då? Jag har ett sätt att se på saken; Var olydig! Både mot konventioner och språkregler. Om man nu är så slätkammad att man inte går utanför ramarna, är det kul och spännande det man gör? Jag vill ha kul, sen bryr jag mig inte om andra håller med. Egentligen.
Jag tycker också det var ett svårt ämne precis som du. Jag lyssnar och känner efter om kroppen reagerar vid ord och meningar.
Reagerar kroppen så finns där en språkkänsla.
Dina texter förmedlar mycket känsla.
Mycket fin liten personlig krönika - lättförståelig.
Skicka en kommentar