ta emot

Tystnaden var tvungen. Tjock som röken över svedjebruket vällde den ner i deras lungor och kvävde dem. Hade stoltheten ett pris, August ville inte tro det.
"Vad ska du med den här gamla gården till, den är ju alldeles förfallen, ta pengarna och ge dig av någon annanstans."
Malin, hans yngsta dotter, stod och höll honom i byxbenet och hon tittade storögt på den välklädde mannen. Nils Gustafson var herre över allt och alla i bygden och var i sanning en imponerande person med sin stora kroppshydda och sina fina kläder. August såg på sin dotter och led vid anblicken av hennes tunna armar under klänningen.
"Vi har vårt liv här och endast Gud flyttar på oss", sade han tyst men kände sig för första gången osäker på om han gjorde rätt i att tacka nej till budet från Nils.
Vintern var i antågande och det var mycket att göra innan snön föll.

"Du är som ett stycke vresved, August", sade Nils, "jag tänker inte stå och göra mig till åtlöje medan du håller på att trilskas, tänk över saken och återkom senast måndag, då vill jag ha ett klart besked."

August stod och tittade efter honom tills han försvann bakom skogskanten. Skulle han ändra sig och ta emot pengarna? Ge sig av någon annanstans för att börja om? Nej, det gick inte. Trots att gården hans var liten och inte gav speciellt mycket avkastning var han tvungen att stanna kvar. Han och Magdalena hade satt nio barn till världen här och fem av dem levde fortfarande. Sina barn i livet kunde han ju ta med sig men inte kunde han lämna gravarna vind för våg. Vad skulle Gud ha att säga om det när det blev dags. En lång rad av oår för egen räkning kunde han se fram emot om han ens dristade sig till att fundera på saken. Han tog yxan och lade upp ett rejält stycke ved på huggkubben. Förlitade han sig på Gud skulle det gå bra. Han hade givit och han hade tagit men det fanns säkert skäl till det som han inte förstod. I valet mellan Gud och Nils visste han vem han fruktade mest.