behaga

Han var irriterad, arg, besviken och trött, framför allt trött. Det fick ta slut här och nu, han bestämde sig helt enkelt,så var det. Han kunde inte låta hela sitt yrkesverksamma liv bara tyna bort till ingenting. Kvadratmeter för kvadratmeter hade bebyggelsen naggat hans marker i kanten, krupit allt närmare inpå, nästan omärkligt slukat hans livsgärning. Det var dags att slå tillbaka, bli rebell på gamla dar.
Tänk så lätt det var när man väl hade bestämt sig. Tanken och kroppen blev ett och han nästan flög fram. Han lastade flaket fullt med utrustningen han behövde. Det var lika bra att gå ut hårt, tänkte han och stannade lastbilen strax utanför skylten som bestämde var tätorten började och slutade.
I med stolpar och sedan på med nät, i med stolpar, på med nät, i med stolpar, på med nät. Hela dagen jobbade han idogt och skrattade högt för sig själv. Han skulle fan i mig, bonde som han var, behaga hela världen.