tisdag 2 augusti 2011

konkurrens

Mätt lutade han sig tillbaka i fåtöljen och lade upp fötterna på skrivbordet. Med nyckelknippan mellan pekfinger och tumme satte han armbågen på armstödet och slöt ögonen. Tio sekunder senare föll nyckelknippan i golvet och fick honom klarvaken. Hela proceduren med lunch och vila hade tagit exakt tolv minuter och fyrtiofyra sekunder, nytt rekord. Förhoppningsvis skulle det visa sig i försäljningssiffrorna vid dagens slut. Pulsen var hög, bra, det satte fart på hjärncellerna och fick honom dessutom att prata lite snabbare. Han hade räknat ut att bara den lilla ökningen i slutändan betydde ett extra samtal, varje dag, hela året, tusenlappar. Två telefoner i varsitt öra och datorn med två stora widescreenskärmar, han älskade verkligen att ligga på topp. Prata, prata, prata och med bara ett par musklick flytta stora summor pengar över hela världen. De andra hade inte en chans mot honom men han var storsint och log mot dem så ofta han kunde. Inga hånflin, nej, äkta vara. Inom sig skrattade han när de pratade om sin fritid, båten, golfen, barnen, aktiviteter, grannsämja och gud vet vad. Det var naturligtvis en förklaring till varför de inte var så framgångsrika som honom. Visst hade han ett hem, men lika ofta stannade han kvar på jobbet. Det fanns ingen anledning att ta sig hela vägen ut till lägenheten sent på kvällen när han ändå skulle hit igen tidigt på morgonen.
Första tecknet gick honom fullständigt förbi, till det var han alldeles för upptagen. Andra gången gick det inte ignorera, irriterad över tanken att inte hinna med det han föresatt sig föll han handlöst i golvet. På båren ut till ambulansen kunde han svära på att några av kollegerna hånlog. Han svor på att snart vara tillbaka igen, ingen, absolut ingen skulle peta ner honom från hans plats som bäste säljare på kontoret.

5 kommentarer:

marie ettanbo sa...

Stackarn, rakt in i väggen. Någon borde förstått vartåt det barkade hän. Väl beskrivet.

Marie sa...

Usch, men väl genomfört skrivjobb. Kommer att tänka på nån berättelse om ett börsmäklarkontor i USA där de flesta hade sin konst uppsatt på väggarna på kontoret, inte hemma - för hemma var de aldrig.

Cecilia Sahlström sa...

Hualigen! Här var det en som var på riktigt "gift" med jobbet. I slutänden får han betala för det "giftemålet". Intensivt, bra! Jag blev faktiskt stressad!

Anitha Östlund Meijer sa...

uj,uj,uj vilken stackars man.Detaljerat och målande beskrivet

Evalinn sa...

Full fart!