en inte genomförd idé

Att tillverka säkerhetsljus och ljusstakar av utbrända glödlampor, trycka upp klisterlappar med orden "I Care" för försäljning världen över, inte för innebörden av budskapet utan för möjligheten att tjäna storkovan. Att starta en restaurangkedja med mexikansk inriktning som motvikt till alla hamburgerhak, starta en serietidning utan våld, bygga en äventyrspark i skogen där allt var gjort av naturliga material.

Idéerna under åren hade inte saknats men få av dem var realiserade. Tiden rann liksom bara undan hela tiden. Dessutom var det många idéer som fallit i glömska efter år av dammig förvaring någonstans djupt inne i hjärnan. Han glömde aldrig den morgon han vaknade och var vagt medveten om drömmen han haft. Drömmen där alla världens problem med ett enkelt tankegrepp skulle vara lösta. Men hur han än tänkte, och det gjorde han under resten av dagen, så gled hela tiden drömmen undan.

Efter den händelsen började han skriva upp sina drömmar och sina vakna idéer. Han samlade och katalogiserade saker som skulle användas den dag han gjorde verklighet av något. Vardagsrummet var först att fyllas med verktyg, plåtbitar, tråd, tyger, mängder av anteckningsblock och förpackningar av spik och skruv. Med tiden räckte inte vardagsrummet till och resten av lägenheten fylldes sakta men säkert av allehanda oumbärliga saker. Hans sovplats bestod numera av en fåtölj man kunde fälla ner i bekvämt läge. Det var inte bara av ondo att sängen var överfylld av saker. Nej, på det här sättet var han redo att börja med nya idéer i samma ögonblick han vaknade. Vid senaste räkningen var summan av idéer uppe i fyrtiotvåtusentrehundrafem. Det var inte konstigt att han inte hunnit med att göra verklighet av någon ännu.

Marja-Lisa höll för näsan när hon med hjälp av hyresvärden tog sig in i lägenheten. Stanken var fruktansvärd och hade inte dörren öppnats utåt var det tveksamt om de överhuvudtaget skulle tagit sig in. Hon hade aldrig under sina år på kommunen sett något liknande. Lägenheten var fylld från golv till tak av skräp och bara små gångar tillät någon att ta sig fram mellan de olika rummen. Han satt i en fåtölj i ett av rummen och hon vände sig om av vämjelse när hon såg hur långt gången döden var. Det var bara att ringa så fick de komma och hämta honom. Lägenheten skulle tömmas och saneras. Herregud, varför slängde han aldrig något, hur kunde han leva i all denna skit.