torsdag 6 augusti 2009

upptäcka detaljer

Han kopplade hunden och gav flickan kopplet. Med förmaningen att hålla hårt i kopplet gick hon iväg, glad som en lärka, bort längs stigen med hunden ivrigt nosande framför sig. Han hade pekat ut lämplig riktning för henne och sagt att hunden var van vid en speciell runda när han skulle utföra sina behov. Det var ingen lögn i det, de hade tränat tillsammans många timmar för att nöta in scenariot.

"Silver."
Andarna manade honom att koncentrera sig nu. Med blodet pulserande i kroppen registrerade han allt runtomkring sig. Han älskade skärpan, kontrasterna och de starka färgerna som invanderade hans sinne varje gång. Träden ner mot sjön som skyddade för insyn stod i full blom och även på det här avståndet kunde han höra löven smeka sig mot varandra i den svaga brisen. Ribborna i träbänken sviktade en aning när han reste sig upp. Flickans fotspår avtecknade sig svagt i gruset. Redan ilade myror med tallbarr över hennes spår i sitt eviga värv som om hon aldrig hade gått där. Han bemödade sig om att inte trampa på dem när han med långa steg ökade farten för att komma ifatt.

Ryggen på henne blev synlig bakom en buske en liten bit från stigen. Bilen stod bara tjugo meter längre bort parkerad i en liten naturlig ficka vid vägkanten. Det var i stort sett fullt nere på den vanliga parkeringen så ingen skulle reagera på att en bil stod längs vägkanten. Till höger om honom skymde en skog av björksly all insyn från sjön. Det var bara den lilla stigen som bröt mark genom den ogenomträngliga ridån av grönska. Till vänster hade han full koll på vägen där det vid den här tiden var ren otur om någon dök upp under de få sekunder han behövde.

Han log mot henne när hon såg honom komma.
"Vi ska passa på att ge honom något att äta när han varit så duktig och följt med dig så snällt", sade han och bad henne följa med honom.
Det susade i huvudet på honom av alla andar när han gick bredvid henne. Hennes mörka, lockiga hår berusade honom men en ostyrig test föll hela tiden ner i hennes panna. Den fick han klippa bort sedan. Baddräkten var vit med röda prickar på och en ljus, tunn stickad kofta täckte hennes axlar som kontrasterade fint mot hennes mörka hår. Fötterna i de små badskorna var smutsiga och innan han kunde sätta på henne lackskon var han tvungen att tvätta dem.

Han öppnade bildörren och tog fram påsen med hundgodis.
"Du kan ge honom en bit som belöning", sade han och räckte påsen till flickan.
Uppenbart stolt över sitt uppdrag sträckte hon ner handen i påsen. Andarna skrek av upphetsning när han tog tag i henne. Han lyfte in henne i baksätet och höll det indränkta tygstycket över hennes mun tills hon slappnade av. Händerna skakade av upprymdhet när han plockade upp påsen med hundgodis från marken och manade hunden att hoppa in där fram. Med överdriven försiktighet blinkade han ut från vägkanten och körde därifrån.

8 kommentarer:

marmoria sa...

Åh! Jag ryser när jag kommer till stycket som beskriver hur hon är klädd. Hur saklig han är i upphetsningen. Andarna som svirrar. Och så småkrypen, som han ju är så aktsam om. Den här historien passar så väl din stadiga rytm. Härligt.

Lillemor sa...

Ribborna i träbänken som sviktar. Det var en sjujäkla detalj. Instämmer med Marmoria, det som gör det så vidrigt är sakligheten. Att det är den som skrämmer mest. Jag läser liksom med ögonvrårna, för det är riktigt otäckt. Bättre än det mesta jag läst i den vägen.

Unknown sa...

Jädrans otäckt är det...men måste ju fortsätta att läsa...det är ju så bra.

Anitha Östlund Meijer sa...

Jag kan bara instämma med de andra. Varje dag ser jag fram emot att läsa din puff.
Tack för att du delar med dig!

Anonym sa...

kan bara instämma vilken tur att fler är i huset här när jag läser, det blir så verkligt fast det är så sjukt. kan ju nämna att din lilla brunnspojke har varit med mig i drömmarna om hur jag räddar den lilla pojke upp ur brunnen. har även försökt få ett vettigt ord ur hans mamma, men förjäves, vaknat så rädd och ledsen av en historia , du är enorm på att få mig att leva in i berättelsen....

Solkatten sa...

Jag kan bara instämma och applådera! :-)

Charlotta sa...

Det var mycket detaljer att upptäcka idag. Men det är inte längre det viktigaste att det är dagens utmaning. Vill bara läsa färdigt boken. För det blir väl en bok?

Fröken Johansson sa...

Oj, vad häftigt. "Silver" fick göra en resa i mitt huvud och åldras ett visst antal år, om han nu kör lagligt. Spännande som vanligt att få ta del av berättelsen om brunnspojken.