När han kom upp ur källaren gick han raka vägen till kyskåpet och tog fram ett paket glass. Han skulle strax städa ur bilen men först unna sig en belöning. Besviket konstaterade han att glassen började ta slut. Han ställde plastlådan på köksbordet och plockade fram en sked ur lådan, sedan satte han sig att vänta på stolen. Det var viktigt att glassen fick tina en stund för att smaken skulle framträda. Chokladrippel var hans favorit och han hade gjort misstaget att äta den direkt från frysen en gång och det ville han aldrig göra igen. Den blev fullständigt smaklös, bara kall och hård. Han blundade och drog ljudligt in doften genom näsan. Luktsinnet var väsentligt för hur det smakade, utan näsan smakade det ingenting, som om doften var direktkopplad till tungans många smakzoner. Konsistensen var nästa pusselbit, om inte glassen var lagom krämig kunde han lika gärna låta bli. Han petade lite på den men den var fortfarande en aning för hård. Under tiden rensade han smält glass som stelnat på insidan av burkens sidor som han sedan spolade ner med varmt vatten i slasken. Till sist var äntligen glassen redo att ätas.
Andaktsfullt drog han skeden över glassytan och skrapade ihop en boll. Han förde skeden ett par gånger fram och tillbaka under näsan för att insupa aromen. Det doftade sött av vanilj och dovt, en aning torrt av chokladen. Hemligheten att äta glass på rätt sätt var att inte stoppa in allt på en gång utan att bara suga av det yttersta lagret som hade exakt rätt konsistens. Med slutna ögon lät han glassen stanna i munnen en stund innan han långsamt svalde den med en njutningsfull suck. Han åt med halvt öppen mun då det smakade mer på det viset, som om smakerna hade behov av att blandas med luften för att komma till sin rätt. Besvikelsen var stor när glassen var slut, den hade innehållit för lite för att stilla hans behov. Om han skulle åka till affären och köpa mer innan han städade ur bilen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Bra beskrivning av förloppet i bästa deckarstil. Skönt att slutet blev gott ;-)
det var en tydlig beskrivning och nu förstår jag varför jag inte uppskattar glass, kanske för att jag inte lärt mig konsten att äta det som man ska göra
Glass, glass, nu vill jag ha glass med insprängd choklad i! Jag är ju en gottegris och nu blev jag sugen. Whao, vilken beskrivning av hur man bäst avnjuter denna delikatess.
åh, vilken gourmet. Själv har jag inga problem med iskall, stenhård glass :D
Jag satte glassen i halsen, för jag läste texten som om psykot sitter där och docerar om hur man bäst äter glass innan han ska städa undan bevisen i bilen. Och det blev en äcklig kontrast. en psykopat som äter chokladrippel. men jäkligt, jäkligt bra skrivet.
"dovt, en aning torrt av chokladen..."
Han vet vad han gör, vår man, vår brunnspojke, i sin snäva värld, oavsett om det gäller att äta glass eller att ta hand om små flickor.
Gud vad jag blev sugen på glass. Jag läste det inte i andan av brunnspojken, men inser nu av dina ettiketter till texten att det ju var han som var så tvångsmässigt noggrann med även ätandet av glass. Får samma känsla nu som när jag såg American psycho. Bra skildrat!
Åh, jag bortsåg helt från bilstädandet och fokuserade på glassätandet. För mig var det som en sexuell njutning. Så nära sex man kan komma, någon form av självstimulans, onani.
Kul att se att texter kan påverka en så olika!
Han har sina riter den gossen, men nu börjar han bli oförsiktigt. Glassen tar över, åka och köpa mer innan han städar.......
Skicka en kommentar