Han tog ett djupt andetag innan de klev in genom dörren. Mor tvekade och han var tvungen att lägga armen om henne för att få henne ta det sista steget.
Far låg alldeles stilla i sängen, klädd i en långärmad vit skjorta. Det doftade svagt av något odefinerbart, kanske var det stearinljuset som stod i fönstret och brann. Hans syster gick fram och tog bort plastmuggen de hade placerat under fars haka.
"För att han inte ska stelna med öppen mun", viskade hon för att inte mor skulle höra.
Mor satte sig på stolen bredvid sängen och strök far över kinden. När hon gråtande viskade i hans döva öra insåg han att de faktiskt varit ett älskande par i hela livet, inte bara hans mor och far. "De har rakat honom, känn så len han är på kinden", sade mor som om det spelade någon roll. Mor som redan i vanliga fall var en liten kvinna såg ut att ha krympt ihop ytterligare. Hon halvlåg över sängen som för att hålla kvar far där, rädd för att hans kropp annars skulle försvinna.
"Hur ska jag klara mig utan honom", kraxade hon ynkligt.
"Du har ju oss mor, vi finns alltid hos dig", sade han fast han visste att det inte hjälpte.
CD-spelaren på bordet började plötsligt spela en låt av Frank Sinatra. "Pappa gillade ju Frank Sinatra, eller hur mamma", sade hans syster. Hur kunde hon vara så klok? I denna stund när allt var kaos och sorg kunde hon ändå tänka klart. Hon hade i paniken ändå fått med sig en skiva till sjukhuset. Han såg hur mor lyfte på huvudet och en antydan till leende faktiskt visade sig i hennes ansikte.
"Finns My Way med på skivan, det var hans favoritsång", sade hon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Bra. Gillade särskilt plastmuggen. Och att huvudpersonen ser, när det redan är över, att mor och far har en egen relation inbördes.
Vackert.
fin text plastmugg hade jag föredragit än som min far en bibel han var inte ens religiös.
Fin text. Jag har jobbat inom vården så jag vet hur jobbig denna situation kan bara för dem.
Mycket bra beskrivet och jag blir mycket berörd. Jag tycker du får med allas känslor och sårbarhet i den här situationen och att de har behov av att stötta sig mot varandra.
Jag blir lite orolig för syster med tanke på dessa unga "duktiga" flickor som kompenserar familjens brister!
Plastmuggen gillar jag också, händer det verkligen? Fint flyt!
Så nära och verkligt. Jag tyckte att den andades mycket kärlek och glädje. Vacker helt enkelt.
Skicka en kommentar