mönster

Han visste att det var farligt för honom men han kunde inte låta bli att hålla ordning och reda runt omkring sig. Inte som hans få vänner och bekanta, deras uppfattning om ordning var ett stort skämt. Nej, att betvinga kaoset krävde betydligt större insatser än så.
När han så här i efterhand funderade på det insåg han att det smugit sig på honom under åren. Det var omöjligt att mitt under processen se helheten men när han fick lite perspektiv kunde han se ett tydligt mönster.

Under skoltiden, då han bodde större delen hos faster Ida för att mor så ofta var inlagd på hemmet, utvecklade han sin klädmani. Han visste mycket väl var den kom ifrån. Beatrice, nippertippan som hela tiden fick med sig alla övriga skolkamrater i sina bisarra lekar, retade honom konstant för hans fula kläder. Att vara hel och ren räckte inte på långa vägar som hans mor hela tiden dessförinnan påstått, det fick han bittert erfara.
Kläderna han stal gömde han noga och klädde sig bara i dem när han var ensam hemma, aldrig i skolan. Men bara vetskapen att han kunde om han bara ville hjälpte honom under tiden hånen och slagen haglade.

En efter en hade hans nitiska hållning till sakers tillstånd lagts till för att nu vara en helhet som han trivdes med. Det var lättare att leva när man visste hur man skulle göra. Planera istället för att bli överraskad. Så många som ägnade sitt liv åt att leta efter saker. För honom var det ett idiotiskt beteende. Ville han läsa "gräva brunn" av John Seymor så hämtade han helt enkelt tredje boken från vänster från näst översta hyllan inne i vardagsrummet. Svårare än så var det inte.