en nystart

Benet och sin ena arm förlorade han på åkern. Precis när han skulle ta en paus i sitt hårda arbete, sätta ner spaden i jorden för att vila en stund, briserade den. Han kom fortfarande ihåg känslan när bladet stötte på metallen, hur han registrerade det klickande ljudet innan det blev vitt omkring honom.

Vad hjälpte det att alla runtomkring honom envist förbannade hans otur eftersom området var röjt av minhundar. Inte fick han tillbaka sitt ben eller sin arm för det. Det värsta var att hans söner nu fick ta över ansvaret för försörjningen på samma åkerplätt som fördärvat hans liv. De hade inget val om de ville överleva. Men ingen kunde garantera att minorna var borta och varje dag lyssnade han efter ljudet av ytterligare en explosion.

När mannen klev in genom dörren till hans hem visste han först inte vad han skulle säga. Visst hade han fått hjälp med sjukhusvistelse och en enkel protes men det var akuta problem som var tvungna att lösas för hans överlevnad. Det här var något annat. Även om han kunde förstå avsikten kändes det som en muta. Han skämdes när han tog emot pengarna men kunde inte avböja. Hans familj var tvungen att klara sig.
"Ett kontant bidrag, tänk på det som en nystart", sade tjänstemannen.