goodie-bag

Han hade blivit förvånad när avin låg i hans postlåda. Såvitt han kunde komma ihåg hade han inte beställt någonting och när han tittade närmare på den lilla papperslappen fanns inga uppgifter om avsändare heller. Nyfikenheten rann över honom och förvisade irritationen han först känt till bakhuvudet. Egentligen var han mitt inne i en text men det gick trögt och han kunde lika gärna ta en paus för att hämta paketet på utlämningen nere på ICA.

På vägen dit fantiserade han om vad det var för slags paket han hade att vänta. En avlägsen släkting som plötsligt dött och efterlämnat ett stort arv. Han var vinnare i en av de många slogantävlingar han brukade vara med i, ett paket fullt med choklad skulle inte vara så dumt. Idéerna var många och förväntan stor när han ställde sig i kön till förbutiken där paketen lämnades ut. Med lätta nervösa ryckningar i fingrarna skrev han under avin. Han såg hur kassörskan letade bland hyllorna och kom till sist fram med en kartong som till hans förvåning verkade innehålla luft, att döma av vikten. Han tackade och skyndade sig hem.

Han kände sig som en pojke på julafton när han slet upp paketet på köksbordet. Till sin besvikelse insåg han att det var tomt, det enda som kom ur paketet var en lätt odör och han frynte på näsan av obehag. Vem fan skickade ett tomt paket, vem gjorde sig sådant besvär bara för att utsätta honom för ett skämt. Irriterad sopade han ner den tomma kartongen på golvet och satte sig framför datorn igen för att skriva.

Han sträckte på armarna för att få igång lederna och blodgenomströmningen. Till sin förvåning var sinnet helt rent från blockeringar och han skrev som en tokig i flera timmar utan avbrott, men till slut var han helt enkelt tvungen att sluta om inte kroppen skulle ta stryk. Han ägnade sig istället åt lite resarch och plockade fram en bok om terrorism och dess koppling till religion. Det var en svårläst bok och inte särdeles intressant skriven heller men han behövde verkligen den kunskapen. När han tittade på sidan där han senast stannat insåg han till sin förvåning att han genom en enda blick hade memorerat hela sidan. Nästan som i trans vände han blad och fotograferade med sin blick sida efter sida tills boken efter bara ett par minuter var läst. Han bara gapade, vad hade hänt, varifrån kom denna kunskap. Det var bara för mycket och han var tvungen att ta lite luft.

Grannen var ute och rastade sin hund och han höjde handen till en hälsning och slängde iväg en klyscha om vädret. Grannen svarade som han brukade och böjde sig ner för att plocka upp resultatet av rastningen.
"Han är egentligen en riktig besserwisser, den där Olsson."
Orden kom någonstans ifrån men han var inte säker på vem som uttalade dem.
"Förbannade hund, om bara inte frugan envisats med att skaffa den, jag hatar verkligen att gå ut och plocka skit varje dag."
Herregud, det var grannen som uttalade orden, men han rörde ju inte ens på munnen. Kunde det vara...?
Han insåg att han just hört grannen tänka, hur var det möjligt. Chockad tog han sig in i huset igen och slängde igen dörren bakom sig. När han lugnat sig en aning började han skratta, högt och nästan vansinnigt. Han visste inte hur eller varför, men plötsligt hade han förvärvat egenskaper som skulle göra hans författarskap betydligt enklare och skarpare.
Förmågan att skriva i timmar utan avbrott, fotografiskt minne vilket innebar att han kunde läsa stora mängder litteratur på nolltid och med lätthet upptäcka detaljer. Sist men inte minst förmågan att läsa andras tankar, vad skulle han inte kunna uträtta när han kunde höra de egentliga avsikterna bakom allas trevliga floskler till varandra. Här skulle skrivas bestsellers på löpande band, det var ett som var säkert.